Vi lever i en värld med stora klyftor och stora otillfredsställda grundläggande behov. Där är frågan om fördelningen av det som vi producerar lika viktig som vad vi faktiskt producerar. Det finns livsviktig och helt nödvändig produktion och det finns sådant som är tveksamt, kan diskuteras eller är helt förkastligt. Bland det mest destruktiva av det som produceras är krigsmaterial. I ETC skrev Johan Ehrenberg nyligen om detta. Han hade tagit fram siffror från OECD på militärkostnader. Enligt dessa siffror handlar 15 procent av statens konsumtion och investeringar i Sverige om militären. Internationellt är inte detta siffror som sticker ut direkt. Värst är ju som man kan tänka sig USA med 65 procent, men de svenska siffrorna är illa nog.
I veckan har vi kunnat se några exempel på detta militära vansinne.
Från den 27 augusti till den 7 september genomförs för fjärde gången en internationell flygövning i Norrbotten som kallas Nordic Air Meet. Här deltar 65 stridsflyg, tankerflygplan och ledningsflygplan från sex olika länder (USA, Danmark, Finland, Schweiz, Storbritannien och Sverige), varav 20 svenska Jas 39 Gripen. Målsättningen med detta energislösande och dyra vapenskrammel är enligt försvarsmakten att låta piloter från olika nationer samöva ”med olika flygplanstyper i stora sammansatta flygstyrkor där taktik och procedurer övas”.
En organisation som protesterat mot detta är Ofog. I en artikel i Piteåtidningen skriver de bland annat:
Att det här är en förberedelse för fler anfallskrig och ett sätt att mot folkviljan föra oss ännu närmare Nato är ingen långsökt gissning. Frågan är bara vad vi vill göra åt det. Nätverket Ofog kommer att vara i Luleå hela den här helgen för att diskutera just det och för att under de kommande veckorna följa övningen.
Men det har varit mer vapenskrammel i veckan. Regeringen vill nu satsa 90 miljarder på en ny version av Jas-planet tillsammans med Schweiz. Bortsett från frågan om vad man skulle kunna använda dessa 90 miljarder kronor till istället, kan man också fundera över det affärsmässiga i denna affär. Birger Schaug skriver om detta på sin blogg:
Den svenska borgerliga regeringen har nämligen beslutat – innan ens första muttern är fastskruvad och innan ens Saab inlett bortförklaringarna till varför allt blir dyrare än man utmålat – att Schweiz skall få köpa nya jakt-attack- och stridsplan för en fast summa pengar.
….den regering som ligger i global framfront när det gäller att marknadsutsätta skolor, sjukvård och äldrevård, så att vi alla kan generera vinster till riskkapitalbolag, är villig att frångå alla sina principer när det gäller nya militära excesser. Här ska ingen marknad råda. Ty JAS-plan är fan så mycket viktigare än ungar och gamlingar…..
Allt tyder på att affären kommer få stöd och genomföras. För även om socialdemokraterna skulle rösta emot affären så får Reinfeldt och hans partier (som oftast annars) stöd av den yttre högern i SD. Enligt Dagens Arena så motsätter sig socialdemokratiska kvinnoförbundet genom Lena Sommestad affären. Men tyvärr kommer nog inte heller socialdemokraterna, trots detta, att rösta emot. Löfven har ju länge tillhört vapenindustrins lobbyister. I detta avseende befinner sig Sommestad närmare partiets historiska rötter än Löfven. T.ex. i det socialdemokratiska valmanifestet från 1924 – underskrivet bland annat av Hjalmar Branting – tog man ”ett bestämt steg på nedrustningens väg” och krävde ”Avlyft så mycket av militarismen som nu överhuvud är möjligt i ett enda slag.”
I riksdagen är det bara Miljöpartiet och Vänsterpartiet som motsätter sig affären. Men när Torbjörn Björlund – vänsterpartiets representant i försvarsutskottet – intervjuas i ETC Stockholm 31 augusti uttrycker han sig på ett sätt som inte heller är speciellt anti-militaristiskt:
De Jas-plan vi har nu räcker såväl till de svenska behoven som till internationella insatser.
Räcker till vilka behov då undrar jag? Behovet av att bistå USA i deras krig runtom i världen eller vad?
Media: SvD1, SvD2, Dagens arena, DN, Aftonbladet
PEPPRAT RÖDGRÖNT 
Lämna en kommentar