Löfven tycktes länge lyckas med att få upp socialdemokraternas opinionssiffror genom att vara väldigt tyst. Nu rapporterar SIFO att s backat med 4,5 procent, eller ungefär en kvarts miljon väljare. En del av dem som nu lämnat s igen har (åter?) gått till vänsterpartiet som ökar med 1,8 procent till 6,2 procent. Av de övriga tycks de flesta ha sällat sig till gruppen av väljare som känner sig osäkra på vad de ska rösta på. Den gruppen har ökat från 11,9 till 15,1 procent. Det innebär att siffrorna samtidigt inte är till någon större glädje för Moderaterna och deras allianspartier. Här är det till och med så att KD med 3,6 procent ligger under riksdagens fyraprocentspärr. Och C är inte så långt därifrån med 4,6 procent. På yttre högerkanten ökar SD med 0,8 procent.
I det läget håller Löfven ett tal i Vasaparken i Stockholm på drygt 35 minuter. Det kallas ”Löfvens sommartal”. Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite konstigt att detta blir en så stor nyhet i media. Jag kan inte heller tycka att talet i sig innehåller något speciellt sensationellt eller glädjande.
Den socialdemokratiske statsvetaren och bloggaren Ulf Bjereld skriver om vad han tror att Löfven ville uppnå med talet:
Stefan Löfvens sommartal i dag söndag syftade till att lyfta fram socialdemokratin som den utvecklingsoptimistiska, moderna frihetsrörelsen i svensk politik. I talet fanns en tilltro till människan, till utbildning och forskning, till globalisering, öppenhet och mångfald. Begreppet ”hållbar frihet” lyftes fram igen, men inte lika starkt som när det introducerades i Almedalen i somras.
Det är bra att Löfven lyfter fram den bilden av socialdemokratin. Den svårare uppgiften blir att forma en sakpolitik som lever upp till de förväntningar som retoriken skapar. En sakpolitik som dessutom inte riskerar att urholka jämlikhetsvärdet.
Det som jag kan instämma i här är att det blir svårare för s och Löfven att ” forma en sakpolitik som lever upp till de förväntningar som retoriken skapar.”
En annan socialdemokratisk bloggare, Martin Moberg, pekar på ett annat lika uppenbart problem, nämligen att det fattas viktiga saker i talet:
…saker, som jag gärna ville ha hört Löfven tala om, exempelvis vad vill socialdemokraterna med exempelvis den mycket heta potatisen vinsten i välfärden, kärnkraften, jämställdheten och vapenexporten…..
Tyvärr är det väl så här att det inte är någon tillfällighet att Löfven tiger om dessa saker. Han vill inte göra något åt varken vinsterna i välfärden, kärnkraften eller den svenska vapenexporten. Löfven talar framförallt istället om jobben och om att minska arbetslösheten. Här vill han framstå som företagarnas vän. Han vill till och med framstå som en större vän till företagarna än moderaterna. Eller som DN:s ledare instämmande uttrycker det om Löfvens politik: det handlar om ”näringspolitik snarare än fördelning” Därför lägger han fram ett förslag om att minska företagarnas betalning för sjukförsäkringen från två veckor till en vecka. Föga förvånande hänger de mindre högerpartierna KD och C genast på detta förslag.
I den rapport (Omstart för socialdemokratin) som det socialdemokratiska partiets kriskommission la fram för några år sedan skrev man att partiet ”inte var ett parti som andra”. För man var ett parti som tog ”sin utgångspunkt i de sociala konflikter som uppstår i ett samhälle..”
Men av detta finns ingenting hos Löfven. I Löfvens tal och i den bild han ger av Sverige och världen finns inte några konflikter alls. Inte några konflikter som handlar om fördelning, om att de rika blir allt rikare, att klyftorna ökar och att några har det riktigt dåligt även i vårt land. Inte heller finns det i hans värld några konflikter mellan marknadens sätt att fungera och en bra, rättvis och fungerande välfärd och offentlig service. Det finns inte heller i hans tänkande någon verklig konflikt mellan fortsatt tillväxt och jordens tilltagande resurskris och skenande klimatkris. Löfvens socialdemokratiska parti framstår tyvärr därför bara som ytterligare ett borgerligt parti. Det är sorgligt. Det är inte konstigt att många tidigare socialdemokrater som inte förmår att ta steget till vänstern går till de 15 procent av de röstberättigade som inte känner sig hemma i något parti alls.
Media: Aftonbladet 1 , Aftonbladet 2, SvD, DN,
Dagens Arena 1, Dagens Arena 2
Blogg: Annarkia, Martin Moberg, Ulf Bjereld, Svensson, Röda Malmö
PEPPRAT RÖDGRÖNT 
Lämna en kommentar