Den kristna högern bidrar till kulturskymning även i Uppsala.

Äldrenämnden i Uppsala har beslutat att dra in på den uppsökande biblioteksverksamheten. Ett litet beslut bland många andra, som nästan kunde ha passerat obemärkt, bortsett från invändningar på nämndmötet från t.ex. vänsterpartiet. Men tack och lov har det blivit en del motreaktioner.

Den här tjänsten har hittills inneburit att gamla människor på äldreboenden kunnat få ”hjälp på olika vis i hanteringen av böckerna och kanske också service med högläsningenligt en bibliotekarie.

Nu försvinner den möjligheten och det blir upp till ”de enskilda utförarna”, alltså de som driver de olika äldreboendena, om de vill göra ett avtal med biblioteken om denna service.När detta uppmärksammades i lokaltidningen UNT så svarade Kommunalrådet Ebba Busch (kd) som är ordförande i äldrenämnden:

Vi fattade beslutet redan i juni. Det handlar om 700 000 kronor per år. Vi har två motiveringar. Dels att ”Boken kommer”, som finansieras av kulturnämnden kvarstår, dels att det ingår i utförarnas uppdrag att tillgodose behovet av aktiviteter.

Men som bibliotekarierna Marita Arvidson och Malin Pennlöv påpekar så är tjänsten ”Boken kommer” främst ”en verksamhet för personer som bor kvar i sina hem eller i alla händelser klarar att själva packa upp och packa boklådor med beställda böcker.

Den första ”motiveringen” höll alltså inte. Det andra argumentet tas upp i två bra inlägg av Ola Larsmo och Gunnar Ardelius. Ola Larsmo påpekar i inlägget ”KD ett kulturfientligt parti” att:

det enligt Busch inte längre (är) kommunens sak att stödja äldre människors rätt till god litteratur. Det är vad hon kallar att ”betala extra”.

Gunnar Ardelius anspelar i artikeln ”Buschs uttalande gör mig orolig” på det löjliga försöket att ställa sig in hos folk genom att prata om ”verklighetens folk” som KD:s partiledare Göran Hägglund använts sig av:

Kristdemokraterna är ett parti som genom att påstå att man inte bör lägga sig i folks kulturvanor lägger en blöt filt över hela folkbildningstanken, den politiska viljan att låta så många som möjligt få ta del av kvalitativ kultur. Resultatet är tydligt: Ett verklighetens folk utan böcker.

Ebba Busch tillhör Livets Ord-fraktionen inom KD som försökte men misslyckades med att avsätta partiledaren Göran Hägglund, men ändå själva bedömer att de lyckats vrida partiet åt höger. På sin blogg ”Ebba Busch – Ett annorlunda kommunalråd” (ja den heter faktiskt så) skriver hon att hon vill ” flytta makten ifrån politikerna till Uppsalaborna.” Hur läsintresserade gamla människor på äldreboenden som hittills kunnat få hjälp med hantering av böcker och högläsning får mer makt genom att detta tas ifrån dem är svårt att förstå.

Tillagt senare:

Efter att jag skrev ovanstående har bibliotekarien Malin Pennlöv svarat Busch i UNT. Hon förklarar skillnaden mellan ”Boken kommer” och den uppsökande verksamheten och hur Busch därmed blandar bort korten. Man kan undra om Busch gör detta på grund av okunnighet eller för att helt enkelt luras? Det senare vore ju värre trots allt. I kulturbilagan av UNT har Ola Larsmo en ytterligare och mycket bra kolumn om KD och politiken mer generellt.

Inte bara namnen låter lika…

Busch och andra inom Livets Ord hämtar sin inspiration från den kristna högern i USA. Om denna kristna höger har den förra journalisten på Uppsalademokraten Malin Beeck skrivit en bok: Guds folk som hon kommer att berätta om på Socialistiskt forum Uppsala den 11 november.

Intressant?

Uppsala

Läs andra bloggar om kristdemokraterna

Tillägg om Hildebrand

Häromdagen skrev jag om biografin av Herman Lindqvist som Bonniers förlag blev tvungna att dra in. Eftersom jag inte har någon sakkunskap i det historiska ämnet pekade jag istället på en annan underordnad poäng: detta med hur de snabba pengarnas mentalitet också nått förlagsvärlden.

Men i sammanhanget skrev jag: ”Att frågan om hur man ska se på Hildebrands förhållande till Nazityskland inte är helt okomplicerad framgår av en artikel av Bo Gustavsson i UNT. Han hävdar att Hildebrand, liksom många andra i denna tid, var dragen till Nazityskland fram till hösten 1938.”

Nu ser jag att Ola Larsmo som både är en auktoritet på detta område och en i mitt tycke mycket klok person skriver om ämnet i UNT och ifrågasätter det som Bo Gustavsson skrev.

Han menar att denna beskrivning av Hildebrand inte stämmer. Han jämför också behandlingen av Hildebrand med hur det gick för dem som var med i den fascistiska grupp som tog makten i föreningen Heimdal:  Fredborg som blev ”uppburen journalist” och ”näringslivskonsult”,  Th Åke Leissner (som kartlade ”det judiska inflytandet i Uppsala”) ”grundade Fria moderata studentförbundets föregångare och satt i Stockholms stadsfullmäktige för Högerpartiet” (senare Moderaterna och ännu senare Nya moderaterna) eller Igor Holmstedt som blev kommunalråd för högern på Lidingö i många år.

Dessa namn och dessa kopplingar är också viktiga att minnas.

Uppsala

intressant

%d bloggare gillar detta: