Att sälja till sig själv – modernt bondfångeri.

Jag läser i tidningen (UNT) att Uppsala kommun nyligen beslutat att bilda tre nya kommunala bolag som ska äga och förvalta skolor, idrottsanläggningar och kontor. Som vanligt är argumentet att det ska bli ”effektivare”. Men man säger också att det är ett sätt att ”få loss pengar”, närmare bestämt fyra miljarder med en reavinst på 900 miljoner kronor. Kommunens ekonomichef Jan Malmberg säger att man kommer skapa ”en jättekassa” genom att sälja fastigheter till marknadsvärdet.

Att kommunen säljer ut till det privata har vi ju varit med om. En av de dummaste var väl försäljningen av Uppsala Energi till Vattenfall. Man fick in drygt 3 miljarder på ett bräde men förlorade samtidigt de inkomster som kom och fortfarande skulle ha kommit från Uppsala Energi till kommunen. Som att sälja en bra värphöna tänker jag. Nyligen hörde vi om hur kommunen slumpade bort några vårdcentraler för underpris till vårdkoncernen Carema.

Men här ska alltså kommunen sälja till sig själv. Konstigt eller hur? Två professorer i fastighetsekonomi säger också att:

Uppsala kommun blir inte rikare. Man kan inte tjäna pengar genom att sälja till sig själv.

Tänk att man ska behöva vara professor i fastighetsekonomi för att räkna ut det!

Men hur går det då till att skapa den här enorma ”jättekassan” som kommunens ekonomichef pratade om? Jo det är bara rent redovisningstrixande. De pengar som de nybildade bolagen ska betala för att köpa av kommunen, har de ju inte. Eller rättare: kommunen har dem inte. Därför lånar bolagen pengarna på ”den öppna marknaden” och köper fastigheterna till marknadspris. Det är alltså ett indirekt sätt att låna pengar. För de marknadsmässigt dyra fastigheter som kommunen nu istället äger via ett bolag måste man naturligtvis betala hyra. Gissningsvis en hög hyra. Eller som den ena professorn uttrycker det:

Risken finns att man får ett fastighetsbolag som gör stora vinster, och att verksamheten som är i lokalerna får betala.

 Är det ett bra sätt att använda pengarna som ska gå till skolan?

Annars kan man ju också misstänka att det är ett led i och en förberedelse för privatisering. Det privata näringslivet kastar ju lystna blickar på allt som finns av gemensam egendom och har god hjälp med att glufsa i sig från de flesta styrande politiker. Men näringslivet består inte av tålmodiga typer nu för tiden. De vill inte vänta och ta över via kommunal bolagisering

För faktiskt så har man inte heller från näringslivets sida  varit förtjusta i de kommunala bolagen. Redan 2007 gav Svenskt Näringsliv ut skriften Varför kommunägda bolag? med en mängd kritiska frågor. Ett av deras viktigaste skäl till att vara emot de kommunala bolagen handlade föga förvånande om det som de kallar ”snedvriden konkurrens”. Men även de tog redan då upp detta med redovisningstrixandet och skatteplaneringen, något som de inte gillade när det gjordes av kommunala bolag…..

Den Nya Välfärden, en tankesmedja närstående det s.k. näringslivet kom också ut med en rapport (Kommunala bolag – laglöst land?) i frågan för några år sedan. Den Nya Välfärden har ju mest gjort sig kända för olika fiffiga sätt plantera ett tänkande som röjer väg för att att riva ner eller köpa ut det som finns kvar av välfärden. Deras syfte med att kritisera trenden med kommunal bolagisering handlar utan tvivel också mest om att de vill att verksamheterna ska vara helt privata. Men i sin kritiska granskning så visar även de på en del problem med de kommunala bolagen som man från en helt motsatt utgångspunkt kan hålla med om, t.ex:

Genom att bolagisera sitt beslutsfattande har kommunpolitikerna alltså funnit en väg att baxa tveksamma kommunala affärsupplägg runt två av de demokratiska kontrollsystemen, nämligen offentlighetsprincipen och medborgarnas möjlighet till domstolsprövning.

Eller

Endast en tredjedel av de undersökta bolagen uppfyllde sina grundlagsstadgade förpliktelser att lämna ut allmänna handlingar i enlighet med offentlighetsprincipen.

Men i Uppsala kommun har det alltså beslutats om tre nya kommunala bolag. Och även socialdemokraterna i Uppsala ”välkomnade beslutet” med de sedvanliga effektivitetsargumenten…

Uppsala

Intressant?

Läs andra bloggar om Välfärden

En intressant Masteruppsats om bolagisering av kommunal verksamhet från Göteborgs Universitet

Anna-Karin Klomp och det privata alternativet som en avlastning.

År 1971 myntade den engelska läkaren Julian Tudor Hart begreppet ”The inverse law och care”, alltså ”den omvända vårdlagen”. Enligt Hart så tenderar tillgängligheten till bra medicinsk vård att variera i motsatt förhållande till behovet inom den grupp som skall betjänas av vården”. Och om man vill göra det värre istället för att motverka detta, så ska man säger Hart, lita till marknadskrafter:

”Denna lag om det motsatta förhållandet mellan erhållen vård och vårdbehov är mest uttalad när den medicinska vården är som mest utsatt för marknadskrafter och i mindre utsträckning när denna utsatthet är begränsad. Marknadsanpassning av medicinsk vård är en primitiv och historisk föråldrad form och varje återanpassning till denna skulle förvärra den ojämlika fördelningen av medicinska resurser”.

Ändå har vi i Sverige sedan sedan många år  gått mot ökad marknadsanpassning . Ett av argumenten för denna marknadsanpassning brukar vara att det är bra med konkurrens. Den gemensamt ägda (och styrda) vården ska bli mer effektiv genom att utsättas för konkurrens.

Några sådana vinster har förespråkarna inte kunnat visa på. Tvärtom. 2011 kom en vetenskaplig antologi från Studieförbundet Näringsliv och samhälle: Konkurrensens konsekvenser – vad händer med svensk välfärd? Där säger man på försiktig forskarprosa bland annat att:

”Antologin har påtalat en rad problem på de svenska kvasimarkna­derna för välfärdstjänster. Konkurrensutsättningen ser inte ut att ha gett de entydiga vinster som många hade förväntat sig”.

Skriften avslutas så här:

”… en växande segregation kan komma att strida mot det grundläggande målet med det svenska välfärdssam­hället, att garantera välfärdstjänster av god kvalitet för alla”.

Dessutom tycks denna konkurrens ofta inte alls vara på ”lika villkor” så som sägs när man t.ex. vill stoppa bidrag till ideell läxverksamhet. Istället har vi sett olika exempel på hur de privata alternativen gynnas på de gemensammas bekostnad. Här i landstinget i Uppland var ett exempel nyligen när den moderata Alliansen skänkte bort några vårdcentraler för underpris till Carema utan offentlig upphandling. Landstingsstyrelsens ordförande Erik Weiman (m) hade då märkligt nog argumentet att ”det skulle vara negativt för såväl patienter som anställda om vårdcentralerna övertogs av en ny vårdgivare”. Det är ju ett argument som låter konstigt i munnen på en förespråkare av fri konkurrens inom välfärden. Betyder inte konkurrens och privat drift bland annat att ägare kan skifta?

Det senaste exemplet från Uppland på gynnande av de privata är landstingets stöd till Aleris-ägda Närakuten som nu får en ökning av sin budget med 22,7 % medan landstingsägda Akademiska sjukhuset bara får 3,8 %.

Miljöpartisten Johan Edstav uttrycker det i regionala ABC-nyheterna rakt på sak som att ”Förutsättningarna är inte lika för att driva vård utan det är en gräddfil som de privata har.”

Men kristdemokraten Anna-Karin Klomp menar att Närakuten får mer för att man TROR (!) att fler kommer söka sig dit. Sen kommer Klomp med en variant som jag inte hört förut, då hon säger:

”Det vore ju bra om vi hade mer pengar att dela ut till akademiska sjukhuset, men det har vi ju inte. Men det står ju inte i motsats till Närakuten. Om Närakuten inte fanns så skulle Akademiska sjukhuset ha ännu mer att göra”.

Det är alltså av ren omtanke om Akademiska som man ger dem mindre stöd. Att se det privata alternativet som en avlastning för det gemensamma som därmed inte ska få ”ännu mer att göra”. Det var en ny vinkel på saken!

Uppsala

Intressant?

Läs andra bloggar om sjukvården

Läs andra bloggar om välfärden

Läs Anders Romelsjö på Jinge om hur företagspengar påverkar forskningsresultat

Välfärd utan vinst

Välfärd utan vinst är ett nätverk som vill se en upprustning av välfärden. De vänder sig mot riskkapitalister, vinster i vår offentliga sektor och ”privatiseringshetsen” . Nätverket startades av aktiva kommunalare inom Kommunal sektion 26 i Stockholmsområdet som startade en landsomfattande budkavle kring kravet om stopp för vinst i välfärden. Bland undertecknarna av budkavlen för Välfärd utan vinst finns skådespelaren Sven Wollter, Bengt Silverstrand (före detta riksdagsman (S) och Göran Greider (chefredaktör, Dalademokraten). Om du inte själv redan skrivit på namninsamlingen så gör det.

 Nu manar nätverket till manifestation utanför riksdagen den 17 september. I samband med detta skriver de:

 Vart tar skattepengarna vägen? Medan vården, omsorgen och skolan går på knäna har Sverige blivit den pantsatta välfärdens land. Ett land där vård av äldre och sjuka och skolutbildning för våra barn överlåts till riskkapitalister. Inget annat land tillåter vinstdrivande bolag och riskkapitalbolag med säte i skatteparadis, att driva skolor förskattepengar. Få andra länder har idag ett så koncentrerat ägande inom välfärdssektorn som Sverige. Två bolagsjättar, Carema och Attendo, kontrollerar exempelvis mer än hälften av äldrevården.

De gör sina vinster genom minskad bemanning och genom att slippa ta helhetsansvarför skola och omsorg. De anställdas yttrande- och meddelarfrihet inskränks. De ideologiska utförsäljningarna har lett till både försämringar och fördyringar av vård, omsorg och andra offentliga verksamheter när våra skattepengar går till vinster åt riskkapitalet. Vi fåren segregerad välfärd med gräddfiler för de rika och välbeställda.

Åtta av tio svenskar är motståndare till privata vinster inom vården. Nu krävs en facklig och politisk ryggrad för det växande motståndet. Frågan om ett förbud mot vinster inom skattefinansierad vård, omsorg och skola med mera får inte längre sopas under mattan.

Därför samlas vi till folkriksdag måndagen 17 september för att från gatan meddela Sveriges riksdag som öppnar dagen efter att det räcker nu! Välfärdens månglare måste drivas ut ur det gemensamma rummet.

Vi vill lagstifta om en trygg vård och skola, där brukarnas behov står i centrum, inte ägarnas och vinsten. Vår gemensamma välfärd ska skötas gemensamt, inte av vinstmaximerande riskkapitalbolag.

Samling Sergels torg kl 17-18 måndag 17 september för marsch till riksdagen och ett gatans parlament, där vi antar folkets krav på riksdagen.

Intressant?

%d bloggare gillar detta: