Varför fira Gustav Adolf?

”..med tiden tämligen fet”

Idag, den 6 november är det Gustav Adolfs-dagen. De två namnen Gustav och Adolf står i almanackan denna dag. Dessutom är det allmän flaggdag. Tydligen förekommer det också (fortfarande) något sorts firande, bland annat här i Uppsala. Allt detta till minne av en sedan länge död kung: Gustav II Adolf som dog i ett slag vid Lützen nere i Tyskland år 1632.

Denne kung som försökte erövra ett svenskt Östersjöherradöme och därför drogs in i det s.k. trettioåriga kriget (1618 -1648) bedrev alltså en aggressiv och krigisk politik. En sådan politik som de flesta i Sverige idag t.ex. kritiserar den nuvarande ryske ledaren Putin för. En skillnad är väl att kungen, till skillnad från dagens olika krigiska makthavare runt om i världen, med fara för sitt eget liv själv deltog i krigandet. Men det gör honom inte mer värd att fira.

Tydligen startade denna bisarra tradition år 1832 – 200 år efter att kungen hade dött. Att den skapades då och upprätthölls av kungahus och överklass under lång är inte svårt att förstå. Däremot är det svårare att förstå hur vi idag kan ”fira” en sådan kung. Är det inte dags att upphöra med det? För mig är den ett av många exempel på att upprätthållande av kultur och traditioner inte är ett självändamål. Det måste bero på innehåll.

En intressant blogg som berättar om ”Gustav Adolf-traditionen” och andra är ”Högtider och traditioner”. Kunskap, t.ex. om traditioner, är alltid bra. Det kan kanske också hjälpa oss att gå vidare och komma bort från en del gammal historisk bråte.

Kolla också Republikanska föreningen  

Uppsala

Intressant?

Ett bröllop bland många andra…

I Sverige gifter sig mellan 45 och 50 tusen par varje år. De flesta gör det på sommaren. De flesta får uppmärksamhet av sina närmaste vänner och släktingar. En del mer. En del mindre.

Av dessa par är det ett par vars bröllop uppmärksammats något alldeles otroligt. Det uppmärksammades inte bara av en skvallerpress som brukar ägna sig åt att ”berätta” om olika så kallade kändisars privatliv. Det betraktades också som en stor händelse såväl i seriösa morgontidningar som i Public service-TV.

Den ena som gifte sig var en finansman och playboy med dubbelt medborgarskap i USA och Storbritannien. Den andra var en ung svensk kvinna som tycks ha utvandrat till USA, har en förmögenhet på drygt 26 miljoner och tillhör en familj som får mer än 125 miljoner kronor av de svenska skattebetalarna varje år.

De flesta som gifter sig lägger en del pengar på det.  34 procent av de som gifter sig borgerligt lägger mellan 1000 – 10.000 på sitt bröllop. Men en mycket stor grupp – både av dem som gifter sig kyrkligt och borgerligt – lägger också enligt Swedbank upp till 50.000 kronor på det.

Men när vi talar om just detta par och deras extremt uppmärksammade bröllop ligger kostnaderna på helt andra nivåer. Bara brudens klänning kostade en halv miljon.

Nu har det varit diskussion om att ett så dyrt bröllop för några så välbärgade personer borde betalas av dem själva. Att man ens för en sådan diskussion kan verka konstigt. Men tydligen tycker en del att det är helt naturligt att alla andra (skattebetalarna) ska bekosta deras bröllop.

Nu har jag läst att brudens far säger att han ska stå för kostnaderna. En del tycker att detta var ett framsteg. Det kanske det var. Men med tanke på att brudens far redan får miljontals kronor av alla oss andra varje år och äger förmögenheter som är ett resultat av att man på ett orättfärdigt sätt kunde tillägna sig dem från det vanliga folket under tidigare historiska perioder, så är jag inte så imponerad av hans generositet.

P.S: Jag såg efter att dessa rader skrivits att bruden ifråga inte gillade att även deras smekmånad uppmärksammades. Hon ansåg att denna uppmärksamhet ”förstörde deras privatliv”. Jag kan faktiskt hålla med henne. Men varför inte utsträcka denna rätt till privatliv även till bröllopet?

Media: AB, LT, DN1, DN2,

Intressant? 

Läs andra bloggar om monarkin

Argument för republik.

I lördags kväll sändes på SVT Özz Nûjens soloshow Dålig stämning. Personligen gillade jag den skarpt. Rolig, vass, stundtals grov men också mycket berörande och klok.

Showen inleds med att man får se Sveriges kung tala i drygt sex minuter inför ett stort medieuppbåd. Anledningen till

maktens megafoner

uppbådet är egentligen de uppgifter som framkom i boken ”Den motvillige monarken” men om detta säger monarken inte mycket. Istället pratar han på utan att avbrytas eller utsättas för några som helst frågor från medierna. Jag vet inte om de som gillar kungahuset som princip känner sig glada och stolta när de ser detta. Jag har svårt att tro det.

Å andra sidan har bedömningen av monarken inte så mycket att göra med argumenten för republik heller. Jag menar att för oss som är för republik så borde det inte spela någon roll hur monarken framstår. Motståndet mot monarki handlar ju om principer, till exempel en sådan modern och demokratisk princip som att folk ska väljas till och inte ärva ämbeten.

Men ett annat argument mot monarkin handlar om det som den gör med oss ”undersåtar”. Att vi blir inställsamma, fjäskande och okritiska.  Det är nämligen det som man inte kan låta bli att tänka om alla de journalister som underdånigt sträcker fram sina mikrofoner medan monarken pratar på. Vart tog det journalistiska uppdraget vägen? Detta understryker också Özz med humorns hjälp senare i showen.

Om du inte såg showen så kan du ha en och halv timme framför dig med bra underhållning av en av Sveriges kungar inom stand-up.

Intressant?

Andra bloggar om monarkin.

Är den falska kronans budskap falskt?

En falsk enkrona med texten ”Vår horkarl till kung” har siktats i Piteå och enligt Aftonbladet är dessa kronor spridda över hela landet. Ian Wiséhn, museidirektör på Kungliga Myntkabinettet säger att det är  både ovanligt och mycket svårt att genomföra en sån här förfalskning. Mårten Gomer, tekniska expert på Riksbanken har heller aldrig hört talas om något liknande. Det är också så att kostnaderna för att göra dem är högre än värdet på myntet. Men Gomer menar att i de här fallen ”låter det mer som att någon försöker få fram ett budskap.”

Ja, om man genomför ett så svårt arbete med ekonomisk förlust så är det väl inte någon djärv gissning att det handlar om någon sorts budskap. Aftonbladet använder uttrycket smädelse, alltså skymfande, kränkande eller förolämpande tillmäle. Nu är det ju inte första gången som det sägs saker om kungen som kan uppfattas som kränkande. Genom boken ”Den motvillige monarken” gjordes ”kaffeflickor” till ett begrepp och där skrevs också om kungens förhållande med Camilla Henemark. Liknande uppgifter förekom även i den fantastiska pjäsen Fursten (recenserad på denna blogg) på Uppsala stadsteater. Men ingen har uttryckt det så kort och kärnfullt som på dessa enkronor.

Personligen har jag varken någon kunskap eller uppfattning om dessa saker eller om kungen som person över huvud taget. Däremot är jag mot monarkin som en odemokratisk rest från en gammal tid. Den uppfattningen gäller oavsett vilken stackare som innehar detta ärvda ämbete. Mer argument i den frågan kan man hitta hos Republikanska föreningen

Bloggat:  Jinge

Media:  DN,  Aftonbladet, SvD1, SvD2

intressant

Ett barn är fött…

När jag hör de senaste nyheterna om det där speciella nyfödda barnet som Nyheterna på TV säger hyllas av ”hela det svenska folket”, så kommer i mina öron några ord från den gamle norske diktaren Arnulf Överland:

Ett barn är fött i Betlehem – ett barn är fött i varje hem.”

Den radikale Överland skrev detta mot religionen men det skulle kunna omskrivas till att handla om monarkin, ifall nu någon kunde hjälpa mig med rimmet.

Därför får jag nöja mig med att föra vidare ett uttalande från REPUBLIKANSKA FÖRENINGEN:

Republikanska Föreningen gratulerar idag inte bara Victoria och Daniel till barnet, utan också riksdagen, som nu får ännu ett viktigt skäl att byta statsskick. När barnet är i tonåren beräknas en majoritet av svenskarna anse att monarkin ska bort. Föreningen uppmanar nu riksdagen att ta initiativ till en ny grundlag för både barnets och Sveriges bästa.

intressant

%d bloggare gillar detta: