Castro, demokratin och Kuba

Fidel Castro ska begravas i Santiago de Cuba i morgon söndag klockan 7.00 lokal tid.

Reaktionerna på Castros död har varit de man kunde förvänta sig i svensk press och bland ”västliga ledare”. Och jag kan inte låta bli att tänka att det är en slående skillnad mot när en annan 90-åring gick ur tiden för bara ett år sedan. När Kung Abdullah av Saudiarabien dog i januari 2015 kan jag till exempel inte minnas att han i varje artikel benämndes diktator eller envåldshärskare, inte heller att man mest pratade om allt dåligt som finns i Saudiarabien.

När kung Abdullah dog twittrade USA:s utrikesminister John Kerry att ”Kung Abdullah var en man med visdom och visioner. USA har förlorat en vän och kungadömet Saudiarabien, Mellanöstern och världen en aktad ledare.

Vår egen statsminister förmedlade sitt

Olof Palme med Castro i Havanna 1975

Olof Palme med Castro i Havanna 1975

djupaste deltagande” och till ”Saudiarabiens folk” riktade han sina ”uppriktiga kondoleanser”. Regeringen tvekade inte heller att både skicka kungen och näringslivsminister Damberg för att uttrycka detta deltagande på begravningen i Saudiarabien.

Men när Kuba och Fidel Castro beskrivs i TV, Radio eller dominerande press så finns det inte en tillstymmelse till något positivt att säga. Kontrasten mot reaktionerna i en stor del av Latinamerika, Asien eller Afrika är enorm. I många av dessa länder uppfattas Kuba som ett litet land som stått upp för sin självständighet mot USA och dess ständiga försök att kväsa landet eller mörda dess ledare, ett land som militärt stödde befrielsekampen mot apartheid i södra Afrika (varför Mandela hade en speciell relation till Kuba, se länk)mandela, som gett en enorm humanitär hjälp till andra länder (sjuttio tusen läkare och hälsoarbetare till mer än hundra länder och katastrofzoner), som hjälpt andra länder att bekämpa analfabetismen och i praktiken upprätthållit drömmen om social rättvisa i världen.

Är det bristen på demokrati som gör att man hatar Kuba?

Enligt våra kommentatorer är Kuba en diktatur. Detta tycks vara väldigt lätt att slå fast. Värre har det som sagt varit med Saudiarabien där vi under skandalerna 2012 kunde höra en vapeninspektör Hirdman hävda att det inte var riktigt att kalla det landet en diktatur och försvarsministern Enström (m) säga att vår regering inte ”delar världens länder i demokratier eller diktaturer”.

Med Kuba är det däremot väldigt lätt. Men så har vi heller inte några lönsamma affärer med Kuba.

Och jag tror att det är kring ekonomi som skon klämmer. Det är inte framförallt för att det saknas demokrati som olika borgare hatar Kuba. Det är för att kapitalismen inte är det dominerande systemet på Kuba. För att kubanerna har utmanat det ekonomiska systemet. Svenska medier förmedlar istället en bild av Kuba som kommer från USA.

Demokratiska problem i USA

I USA som anses vara en demokrati har som alla vet presidentval nyss genomförts. Där består demokratin bland annat i att man får rösta på två högerkandidater som båda tillhör den härskande klassen. Och när det för en gångs skull fanns en kandidat som talade för någon form av rättvisa och mot de rika (Sanders) så gjorde det demokratiska partiets ledning allt för att få bort honom och lyckades också naturligtvis med det. I detta val i USA är det av många anledningar svårt att rösta och många utestängs från eller hindras rentav från att rösta. Eller så upplever man det så meningslöst så att man helt enkelt låter bli att rösta. Bara halva befolkningen röstar faktiskt. Det finns mycket mer att säga om demokratin i USA. Men borde vi inte kunna vara överens om att den åtminstone har enorma brister och att frågan om demokrati- diktatur inte är så svartvit som den ofta framställs?

I detta stora land med mycket bristfällig demokrati har alla regeringar sedan 1959 försökt störta regimen på Kuba genom blockad, militära angrepp, attentat, stöd till regimkritiker, hundratals mordförsök, propaganda osv. Regeringarna och deras eftersägare i Sverige säger att det handlat om att införa demokrati. Hur kan någon tro på det? USA hade inte några problem med Batista, tvärtom. Kuba var under Batista ett land där den amerikanska maffian och nordamerikanska företag styrde och ställde som de ville. I Latinamerika har USA också under flera decennier alltid stött motsatsen till demokrati genom mer eller mindre öppet stöd till militärkupper eller reaktionärt våld. De som blundat och blundar för detta har inte någon som helst trovärdighet när de predikar demokrati för Kuba.

Demokrati

Demokrati betyder folkstyre och förutsätter en mängd olika rättigheter. Men hur dessa rättigheter fungerar beror också på andra saker som har med graden av social rättvisa att göra. För att yttrandefrihet ska bli reell krävs det till exempel att alla är läskunniga. Men även om alla är läskunniga så är det i ett samhälle med stora ekonomiska klyftor en enorm skillnad på vilka möjligheter man har att utnyttja yttrandefriheten. Det amerikanska presidentvalet, där penningstarka grupper styrde över orden som spreds, visar på ett tydligt sätt på problemen här. För att utvidga demokratin krävs att demokratin och politiken också gäller inom ekonomin. Vi måste alltså tillsammans ta makten över ekonomin från det lilla fåtal som nu styr över så mycket i våra liv. På så sätt kan demokratin utvecklas. Utvecklingen av välfärdsstaterna var ett steg framåt här. Bakslagen och nedmonteringen av välfärdsstaten har därför också inneburit bakslag för demokratin.

Det socialistiska projektet måste också handla om att utveckla demokratin. Ingrepp mot kapitalmakten är en möjlighet för att utveckla demokratin. Men demokratin är å andra sidan en förutsättning för att denna makt över kapitalet ska fungera till nytta för folkmajoriteten och inte bli kapad av nya maktgrupper. Socialism och demokrati förutsätter alltså varandra ömsesidigt.

Demokratiska problem på Kuba

Batistaregimens våldsapparat störtades av en gerillaarmégerilla ledd av Fidel Castro, hans bror Raul, Che Guevara  med flera. Efter att revolutionen segrat skapades en sorts gräsrotsdemokratiska organ som kallades Kommittéerna för Revolutionens Försvar (CDR) i varje kvarter. Men mellan dessa organ och den centrala makten som utgjordes av gerillaledarna fanns ett tomrum. Senare har detta rättats till och man har ett valsystem ända upp till parlamentet. Men det är bara personval samtidigt som det bara finns ett politiskt parti som har den ”ledande rollen”.

Det beroende till Sovjet som utvecklades har naturligtvis haft många baksidor. Förutom att de byråkratiska metoderna för ekonomisk styrning som togs över ställde till mycket negativt och gjorde det mycket svårt att ställa om när Sovjet brakade ihop så påverkades säkert också graden av demokrati.

Naturligtvis kan demokrati ta sig olika former. Men jag tror ändå att pluralism, möjlighet att sammansluta olika tankeriktningar i partier och rätten att rösta på olika partier är en mycket viktig del av demokrati. Därför ser jag detta som en brist på Kuba. Men samtidigt tycker jag att vi måste förhålla oss till denna brist på ett rättvist sätt:

  1. Om vi så enkelt stoppar in Kuba i diktaturlådan så borde vi också – om vi ärligt jämför – se mycket väsentliga skillnader mot andra länder i den lådan. Jämför livet för en rättslös immigrantarbetare i Saudiarabien med livet för en kubansk arbetare med få konsumtionsvaror men tillgång till fri sjukvård och utbildning av hög kvalitet. Vi borde också se att många av de länder vi kallar demokratier också har väsentliga problem med demokratin om vi inte bara ser till formella rättigheter.
  2. Vi borde också betänka under vilken situation den kubanska regimen har verkat. Hur lätt är det att upprätthålla en välfungerande demokrati när man ständigt befinner sig i en krigsliknande situation med en mäktig granne? oppositionHur enkelt är det att erkänna oppositionspartier som legitima när man vet att de stöttas ekonomiskt och är lierade med denna fientliga granne och dessutom själva inte tvekat att använda våld mot regimen och landet vid ett flertal tillfällen? Demokrati i en skyttegrav har sina problem.

Kuba efter Fidel Castro

Kuba är ett litet fattigt land som tidigare varit formell koloni till Spanien och sedan reell till USA, men som hittills klarat att försvara sin självständighet. Man har lyckats upprätthålla ett samhälle där visserligen mycket saknas – precis som i de flesta av jordens länder – men där klyftorna mellan människor inte är så stora. Trots de stora problemen med blockaden från USA (som fortfarande pågår) och sviterna efter sammanbrottet för handeln med Sovjet på 1990-talet har man lyckats värna en sjukvård och utbildning av hög kvalitet för alla. Samtidigt har man också lyckats med att hjälpa människor över hela världen vid naturkatastrofer och epidemier. folkAtt man också skapat ett samhälle som till skillnad från omgivande länder i regionen lyckats undvika dödsfall vid de återkommande orkanerna är ytterligare en sak att framhålla, men som ständigt förtigs i svenska medier. Kort sagt: för den som bryr sig om social rättvisa finns det mycket att försvara på Kuba. Men naturligtvis också mycket att kritisera och förändra. Vilka förändringar vi kommer se framöver vet ingen. Jag hoppas att Kuba ska lyckas med att både utveckla demokratin och stå emot trycket att släppa in kapitalet och marknadskrafterna utan kontroll. Och jag hoppas att kubanerna ska få sköta detta själva inom sitt eget land utan ”hjälp från den stora grannen i norr”.

Intressant?

Läs andra bloggar om Kuba,  Fidel Castro

Gå och se ”Till och med regnet”.

Till och med regnet (2010)

Spelfilm från 2010 i latinamerikansk sättning med bl.a. Luis Tosar och Gael García Bernal.


Icíar Bollaíns prisbelönta film om ett spanskt filmteam som ska göra en kontroversiell film om Columbus och de spanska erövrarnas förtryck av den inhemska befolkningen i Latinamerika. Filmteamet hamnar mitt i lokalbefolkningens kamp för att inte vattentillgångarna ska privatiseras. Många intressanta paralleller med hur de själva behandlar dagens invånare. En stark historia berättad ur ett annorlunda perspektiv.

Lördag 13/4          kl 12.00        Fri entré
Bokcafé Projektil,         Svartbäcksg. 26 (ingång mot Fyrisån)

Uppsala

Intressant?

I Venezuela sörjer man Chavez.

Hugo Chavez är död. I Venezuela sörjer människor som fått ett bättre liv under Chavez presidentperiod öppet på gatorna.

Här i Sverige låter det annorlunda från TT-notiser med i huvudsak negativa, vinklade eller direkt felaktiga omdömen eller som från vår utrikesminister Carl Bildt som säger att Venezuela ”måste få ett tydligt och trovärdigt demokratiskt styre

När det gäller demokratin så finns det säkert saker att kritisera i Venezuela liksom i alla länder. Men för det första så har Chavez vunnit i en mängd demokratiska val och snacket om den ofria pressen är direkt osanning då de allra flesta medier i Venezuela är privatägda och mer eller mindre aktivt bekämpar regeringen.  Dessutom blir proportionerna så konstiga om man jämför med inlägg från Bildts kollega försvarsministern angående demokrati i Saudiarabien. Högern verkar alltid bli mest intresserad av demokratifrågan då de rikas privilegier eller äganderätten till stora företag hotas.

I en ideal värld skulle vi inte vara så beroende av olika ledare. Men även i de mest demokratiska system eller organisationer har ledare av olika slag en mer eller mindre stor betydelse. Utan tvivel var Chavez en ovanligt betydelsefull och viktig ledare i kampen för ett mer rättvist Latinamerika. Jag hoppas bara att han inte var för viktig. Förhoppningsvis kommer de rörelser som byggts upp och stått bakom honom fortsätta denna kamp, få fram nya ledare och stärka demokratin.

Relaterade inlägg:

Hugo Chavez

Det är inte bara börsen som går framåt i Venezuela

Saudiarabien är definitivt ett ovanligt ruttet äpple men annars är demokratifrågan lite mer komplicerad

Skulle försvarsministerns slirande kunna leda till en fördjupad diskussion om demokrati.

Media: AB1, AB2, SvD, Expressen, GP, DN1, DN2

The Nation

Bloggat:  Svensson, Annarkia

Läs andra bloggar om Venezuela

Intressant?

En dag för kärlek eller…?

Idag den 14 februari står det Valentin i almanackan. Det sägs att han var ett helgon som gett upphov till det som numera kallas Alla hjärtans dag i Sverige. Vem Valentin själv var tycks ganska oklart. Tydligen är det åtminstone tre olika personer med det namnet som dog martyrdöden på 200- eller 300-talet. Och vägen fram till den tradition som mycket sent etablerades i Sverige är knappast klar och spikrak. Men så är det ju ofta med traditioner. Och eftersom kommersialismen idag är mycket starkare än religionen så har möjligheten att sälja nog varit den starkaste drivkraften för att rota denna tradition i Sverige under de senaste decennierna.

Själv känner jag mig inte alls berörd av denna tradition. Jag har inte några synpunkter på dem som gillar den. Men ändå finns det som så ofta ett problem även här. Att vara generös är ju sympatiskt. Och vi kopplar ofta olika tillfällen till fest med gåvor av olika slag. Tyvärr är det ju så att vår konsumtion – alltså den i de rika länderna – oftast har en baksida. Så är det även här. På Alla hjärtans dag säljs över 4 miljoner rosor i Sverige. Min vän Carmen Blanco säger på facebook :

Tyvärr associerar jag ”Sankt Valentin” till de urusla arbetsförhållanden, giftiga ämnen och den ökade stress som mina vänner som arbetar i blomsterplantagerna bl.a i Ecuador får uppleva strax innan den 14:e för att kunna leverera blommorna i tid.

Och miljökämpen Simon Rosén (i samband med Ojnarekampen utnämnd till Uppsalas främste aktivist av Uppsala Fria) skriver (också på FB):

För ett år sen var jag i Ecuador och bodde i en by med småbrukare där de flesta behövde jobba på rosplantager. Paradoxalt att de gåvor som vi i väst ger till varandra som en symbol för kärlek, är något som, för att vi köper dem, förstör för andra människors liv på andra sidan jorden… För att kärleken ska vara helhjärtad måste den vara gränslös. En kärleksgåva som förstör för en annan säger emot sig själv. Det måste finnas bättre sätt att visa kärlek!

 

Intressant?

Uppsala

Media: AB, Expressen

Det är inte bara börsen som går framåt i Venezuela.

Bland de mer udda nyheter som man kunnat läsa om de senaste dagarna var det faktum att börsen i Venezuela ökade mest av alla världens börser 2012; upp ungefär 300 procent. Man förklarar det med att Caracasbörsen är ”liten med begränsad handel i ett litet antal bolag där få utländska investerare vågar satsa” eftersom de är rädda för förstatliganden. Oavsett hur det är med den saken – och aktieuppgångar tror jag inte brukar vara till någon större glädje för de flesta människor – så finns det viktigare saker som är anmärkningsvärda och borde framhållas om Venezuela.

chavez

Till dem som önskar att jag ska dö önskar jag ett långt liv så att de ska kunna fortsätta att se hur den Bolivarianska revolutionen fortsätter att avancera från kamp till kamp och seger till seger.

I medierna kan vi också läsa om Venezuelas återvalde president Hugo Chavez. Han är svårt sjuk i cancer och har behandlats på Cuba ett flertal gånger. I rapporteringen från Venezuela eller i uttalanden från borgerliga politiker finns det nästan alltid en kritisk grundton. Det är en grundton som handlar om att man menar att Chavez styre inte är demokratiskt. Folkpartisten Birgitta Ohlsson kallade honom t.o.m. ”diktator” för några år sedan. Denna kritik står i en intressant kontrast till de svårigheter en del av dessa borgerliga politiker har att uttala sig om demokratin i direkt vidriga stater som t.ex. Saudiarabien. Säkert finns det saker att kritisera Chavez regering för, men samtidigt är denna kritik mot bristande demokrati i Venezuela mycket falsk om man ser till några grundfakta:

När Chavez valdes till president 1998 fick han 56,2 % av rösterna i demokratiska val.

1999 röstades en ny grundlag igenom med 71,8% av rösterna som innebar att alla folkvalda skulle kunna återkallas om minst 20 % av de röstberättigade kräver det. Ganska demokratiskt eller hur?

År 2000 valdes Chavez åter till president med 59,7 % av väljarna.

Och apropå kupp så genomfördes år 2002 en USA-stödd statskupp, som varade i 47 timmar, men misslyckades tack vare en stark folklig mobilisering till stöd för den demokratiskt valde presidenten. Jag har aldrig hört några svenska borgerliga politiker kritisera denna kupp, sina politiska vänner som deltog i kuppförsöket eller USA som stödde det.

År 2004 utnyttjade oppositionen den nya grundlagen från 1999 och genomdrev en ny folkomröstning för eller mot presidenten. Men 59% av väljarna röstade nej till att avsätta Chavez.

År 2005 genomfördes parlamentsval och i december 2006 valdes åter Chavez med 63% till president.

År 2007 genomfördes ännu en folkomröstning. Den här gången gällde det ett omfattande förslag till ändringar i grundlagen. Av de röstande sa 50,7% nej till Chavez förslag, en mycket knapp majoritet. Chavez förklarade då omedelbart att han accepterade utfallet. Inte en diktators handlingssätt precis.

I det senaste presidentvalet vann Chavez med 54 procent trots att oppositionen tog emot över  40 miljoner dollar från USA för sin kampanj. På plats var också internationella observatörer under ledning av f.d. USA-presidenten Jimmy Carter som då uttalade att:

 Av de 92 val som vi har övervakat, skulle jag säga att det är ett faktum att valprocessen i Venezuela är den bästa i världen.

Att den cancersjuke Chavez segrade handlade framförallt om den framgångsrika minskningen av fattigdomen som genomförts under de senaste åren. Det skriver tre forskare (verksamma i  Canada, Spanien och Venezuela) Carles Muntaner, María Páez Victor och Joan Benach i en mycket intressant artikel i Counterpunch. Denna minskning av fattigdomen blev möjlig:

”….eftersom regeringen tog tillbaka kontrollen över det nationella oljebolaget PDVSA och har använt de rikliga oljeinkomsterna, inte till nytta för en liten klass av rentiärer som tidigare regeringar hade gjort, utan till att bygga infrastruktur som behövs och investera i social välfärd….”

De räknar upp en mängd förbättringar för fattiga människor som skett under de senaste 13 åren som till exempel:

Venezuela är nu det land i regionen som har den lägsta nivån av ojämlikhet mätt med den s.k. Ginikoefficienten. Fattigdomen har reducerats  från 70,8% 1996 till 21% 2010 och den extrema fattigdomen från 40% 1996 till 7,3% 2010.

Enligt UNESCO har analfabetismen utrotats och det finns gratis utbildning från dagis till universitetet. När det gäller andelen universitetsstuderande ligger landet på 2:a plats i Latinamerika och på femte plats i världen.

Innan Chavez regering 1998 var 21% av befolkningen undernärd och 90 procent av maten importerades 1980. Idag är undernäringen nere i fem procent.  Misión Agro-Venezuela har genom krediter till lokala producenter på landsbygden  lyckats minska detta utlandsberoende så att idag importeras mindre än 30 procent av maten. Fyra miljoner barn får idag gratis mat i skolorna.

Barnadödligheten har minskat från 25/1000 till 13/1000.

96 procent av befolkningen har tillgång till rent vatten.

1998 fanns det 18 läkare per 1000 innevånare. Nu är det 58/1000.

Se där några uppmuntrande fakta. Mark Weisbrot tar också upp liknande information i en artikel i The New York Times. Varför får vi inte läsa den här typen av information i våra svenska stormedier?

Media: Expressen, DN1, DN2, DN3, DN4, HD, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4,   AB

Intressant?

Bloggat: Anders Romelsjö på Jinge, Pierre Gilly

Läs andra bloggar om Venezuela

Solidaritetsbedjan för lagunernas försvarare i Peru.

Jag fick ett långt brev från en vän här i Uppsala: Carmen Blanco Valer. Brevet är, som hon säger, en “Solidaritetsbedjan”. Den handlar om en konflikt i Peru, en konflikt mellan gruvindustrin i form av Gruvbolaget Yanacocha (vars huvudägare är det amerikanska gruvbolaget Newmont Minings, där även svenska pensionspengar är med) på den ena sidan och befolkningen och miljön på den andra.

Läs hennes brev här:

 

“Gruvexploateringen  i Peru

1532 tillfångatogs  Inka-statens ledare i staden Cajamarca nuv. Peru. En lösensumma på ett rum fullt med guld och två rum fulla med silver krävde de spanska inkräktarna för att släppa honmom fri men trots att summan samlades in  mördades statschefen. På detta sätt började guldjakten och mineralexploateringen i mitt hemland. Folkmord och miljöförstörelse, samt livsmedelsbrist kan härledas till guld och silverjakten. Bördig mark fick bli gruvmark och folk blev tvångsarbetare i denna verksamhet vilket påverkade  livsmedelsproduktionen och svält uppstod vilket ledde till kraftig befolkningsminskning.

Förnyat guldtörst

Idag, vid XXI århundradet tycks guld- och mineraltörsten överhuvudtaget ökat på nytt. Gruvexploateringen har dessutom  blivit intensivare och massivare än under kolonialtiden och gruvnäringen expanderar kraftigt i land efter land med staternas stöd. Genom lagändringar och genom att skydda gruvföretagen med polis- och militär banar dessa väg för gruvintrång i urfolksmarker. C.a. 17 000 ha. av landets yta har den peruanska staten lovat bort hittills till gruvprospekteringar (förundersökningar) och exploateringstillstånd. 55% av ursprungsfolkssamfälligheter i bergsregionen, 3126 samfälligheter är drabbade. Detta sker på bekostnad av människor och miljön i dessa territorier.

Gruvintrånget orsakar socialakonflikter Gruvexpantionen har lett till att c.a 50 st. gruvrelaterade sociala konflikter uppstått på olika håll i landet. Gruvbolagens löften om investeringar i hälsovård, utbildning, vatten och avlopp blir sällan uppfyllda. Inte heller uppfylls de miljöbestämmelser om hantering av gruvavfall och behandling av vattnet de använt i mineralutvinningen. I många fall har de kommit åt mark genom att ha fört ursprungsbefolkningen bakom ljuset eller kört över de genom olagliga beslut.

Gruvindustrin trotsar internationell folkrättPeru har skrivit under FN:s konvention ILO:169 och FN:s Deklaration om Ursprungsfolksrättigheter. Enligt dessa måste ursprungsfolken informeras, tillfrågas och fritt besluta kring vilken som helst etablering i deras territorier. Trots detta börjar företagen  med både prospekteringar och gruvexploatering utan att tillfråga de direkt berörda.

Gruvindustrin hotar miljön och demokratin Många samfälligheter är emot gruvetablering eftersom den hotar deras levebröds verksamheter baserade på jordbruk och boskapsskötsel. Gruvorna skulle förgifta vattnet i laguner och floder som de använder som dricks- och bevattningsvatten  och förstöra bördiga dalar som producerar citrusfrukter, mangos, etc.

Organisering kring gruvmotstånd bidrar med att vidga deltagandedemokratin Många  samfälligheter har genom organisering lyckats bromsa gruvintrånget, ställa krav och ibland t.o.m lyckats helt med att stoppa gruvetableringen. Hos vissa av de har befolkningen anordnat lokala folkomröstningar  kring gruvetablering i enlighet med ILO:169 konventionen. I en del av byarna har upp till 70-90% av den totala vuxna befolkningen sagt nej till gruvetableringen.

Cajamarcaprovinsen återigen aktuell i guldjakten I provinsen Cajamarca i norra Peru har konflikten mellan urfolkssamfälligheterna och ett av de största gruvföretagen i världen nått ett kritiskt skedde i år. Gruvbolaget Yanacocha och huvudinvesteraren, Newmont Corporation, försöker trots befolkningens motstånd få igång en investering på $ 4,8 miljoner dollar i  Gruvprojektet Conga för att exploatera guld och koppar.

Vatten- och markföroreningCongaprojektet är tänkt att etableras just där provinsen Cajamarcas huvudflodfåror börjar. På så sätt skulle guldutvinningen förgifta fem floder, fem laguner, 700 småbäckar,  grundvattnet och hundratals hektar mark. Dessa skulle förorenas med tungmetaller och annat mineralavfall och därmed hota tusentals familjers vattenförsörjning. Därför är majoriteten av befolkningen i Cajamarca emot gruvexploateringen och de enorma miljö- och sociala konsekvenser denna skulle medföra. Men förutom de skador som människor utsätts för är de skador som växtlighet och faunan orsakas redan mycket svår att mäta. Då och då när gruvan släpper ut förorenat vatten dör det tusentals fiskar av diverse typer och större lär dödligheten bli när gruvverksamheten vigas. Även småbrukarnas boskap har visat tecken på att inte må bra av det redan förorenade vatten och växtlighet.

Arbetstillfällen?Argumenten till förmån för gruvverksamheten brukar åberopa att den skapar nya arbetstillfällen. Men i praktiken är det endast 1,5% av den lokala befolkningen som får arbeten inom gruvan. Boskapsskötseln och jordbruket, som är regionens huvudnäringar ger däremot arbeten till 50% av befolkningen i arbetsför ålder.

Gruvbolaget Yanacocha Är Latinamerikas största gruva och har haft verksamhet i Cajamarca under 19 år. Under dessa har man visat på oförmåga att klara av att lösa miljöproblem och sociala konflikter på ett fredligt sätt. De har flera gånger blivit anmälda för korruption och miljöbrott. Dessutom har de systematisk lurat eller hotat familjer för att på ett olagligt sätt tvinga de att sälja sin mark. Yanacocha är ansvarig för en av de största miljöolyckor i Peru: kvicksilverspillet i byn Choropampa år 2000.

Kriminalisering av protesterna Företaget har tagit föga notis om befolkningens motvilja att låta gruvnäringen utöka sin verksamhet. Staten har ställt sig på gruvföretagens sida och kriminaliserat gruvmotståndet genom att sociala ledare trakasserats och hotats. I juli 2012  ledde protesterna till flera dödsfall och undantagstillstånd utlystes i flera provinsdelar. Cajamarcafallet har under oktober månad anmälts till Interamerikanska kommissionen för Mänskliga Rättigheter då samfälligheternas paraplyorganisation åberopar att befolkningen inte gör annat än försvarar sina Ekonomiska, Sociala och Kulturella Rättigheter.

Våra pensionspengar bidrar till kränkning av mänskliga rättigheter och miljöförstöring Svenska AP-fonderna investerar i ett stort antal företag runt om i världen som kritiserats för oetisk och miljövidrig verksamhet och som inte sällan är indragna i rättsprocesser. Bland dessa investerar AP-fonderna i det amerikanska gruvbolaget Newmont Minings, huvudägare av Yanacochagruvan. På så sätt är alla vi pensionssparare ofrivilligt indragna i miljöbrott och brott mot de mänskliga rättigheterna.

Lagunernas väktare och försvarare Sedan den 17:de oktober 2012 och inför hotet om att företaget tänkte börja ta besittning över lagunerna slog c.a 1100 personer läger vid lagunerna för att dag och natt bevaka vattenkällorna som är avgörande för deras liv och framtid. C.a 500 bysamfällighetsmedlemmar har slagit läger kring Den Blåa lagunen. Samtidigt slog tusen bysamfällighetsmedlemmar från Bambamarca läger vid lagunen Mamacocha. Även kring lagunen Namococha och Mishacocha finns c.a 600 ursprungsfolkssamfällighetsmedlemmar. Deras enda krav är att Yanacocha skall avbryta gruvarbetena och att regeringen skall lösa konflikten utan fler dödsfall. Regeringen har svarat med att skicka dit fyrahundra soldater från specialtränade styrkor (DINOES) som försöker omringa lägren.

Cajamarcakampen är av symboliskt betydelse för många urfolksamfälligheter runt om i Peru som kämpar för sina rättigheter och för Moder Jord!

Försvaret av miljön och vattnet är central i denna kamp där kvinnor och män är övertygade att frisk vatten är mer värd än GULD!

Om Cajamarca besegras kommer många samfälligheter runt om i Peru och Latinamerika att känna sig besegrade också! “

 

Om du läst hit så hörsamma också hennes tre uppmaningar om att:

  1. Att skriva under namninsamlingen anordnad av organisationerna Grufides, CATAPA, Associació Catalana D’ Enginyeria Sense Fronteres, Programa de Democracia y Transformación Global och ACSUR  på:  Avaaz  Just nu (tisdag kväll)nere pga av orkanen Sandy, men ge inte upp..
  2. Kräv att inte våra pensionspengar används på ett oetiskt sätt. Tips om hur du ska göra hos Latinamerikagrupperna    
  3. Ge ett ekonomiskt bidrag till dem som vaktar vattnet i lagunerna så att de kan köpa livsmedel, filtar och annat, genom att sätta in pengar på Nordea-kontot:

                590904-2565, märk “Lagunernas väktare”

 

Intressant?

Uppsala

Hugo Chávez

Häromdagen skrev jag om presidentvalet i Venezuela och USA. Det tycks nu som om Hugo Chavez åter har vunnit. I mitt förra inlägg hänvisade jag till bloggen FRASSE för en bakgrund till valet i Venezuela. Det vill jag göra igen. Jean-Luc Mélenchon ledare för franska vänsterpartiet Parti de Gauche och den tidigare chefredaktören för Le Monde Diplomatique Ignacio Ramonet har skrivit en gemensam artikel om Hugo Chavez som de anser mycket orättvist behandlad i media. Artikeln som publiceras i ett flertal dagstidningar i världen finns att läsa på svenska på FRASSES BLOGG. Läs den!

 

Intressant?

Två presidentval.

Att det kommer att bli presidentval i USA, där det avgörs om Obama ska få sitta kvar, vet nog varje svensk.  Obama har gjort många av dem som han först gav hopp mycket besvikna. Själv minns jag att jag slets mellan att faktiskt bli berörd av den folkliga rörelse som kampanjen för Obama uttryckte innan han valdes och de tvivel på några större förändringar som jag hade. Tyvärr besannades mina tvivel. Ändå känns det som en skrämmande tanke att Romney,  en inskränkt och ignorant reaktionär, krigshetsare och klimatförnekare, skulle kunna bli president i denna militära supermakt på dekis.

I svenska medier finns en mycket respektfull attityd till detta val. Man hänger med i bedömningar om vem som ”vann” den senaste TV-debatten, men några kritiska eller mot själva systemet kritiska röster hörs inte. Därför vill jag verkligen puffa för ett inlägg av Anders Romelsjö på bloggen Jinge där han tar upp åtta argument för att dessa val har stora demokratiska brister, så stora att man med fog kan diskutera om de alls kan kallas demokratiska.

Hugo Chavez

I skuggan av den stora grannens presidentval sker ett annat val längre söderut på den amerikanska kontinenten. Det är 18 miljoner venezuelaner som går till val för att välja president redan nu på söndag. Även i dessa val utmanas en sittande president, i detta fall Hugo Chavez. Denne har för övrigt uttryckt en förhoppning om att Obama ska vinna sitt val.

Apropå bedömningar av om ett val är demokratiskt eller inte så har lustigt nog en f.d. USA-president, Jimmy Carter, uttalat sig om valen i Venezuela. Han sa:

 Av de 92 val som vi har övervakat, skulle jag säga att det är ett faktum att valprocessen i Venezuela är den bästa i världen.

När det gäller beskrivningar av den svåra och komplicerade situation som råder i detta land vill jag även här rekommendera annan läsning än stormedia. Först en mycket informativ artikel av Fransisco Contreras på bloggen frasse, sen en artikel av journalisten Dick Emanuelsson i veckotidningen Flamman och till sist en artikel av Mark Weisbrot i Guardian: Varför USA försöker demonisera Venezuelas demokrati. Hans artikel avslutas:

Venezuela är en del av den ”latinamerikansk våren” som har skapat den mest demokratiska, progressiva och oberoende grupp av regeringar som regionen någonsin har haft. De arbetar tillsammans och Venezuela har fast stöd bland sina grannar. Detta är den förre presidenten av Brasilien, Lula da Silva, förra månaden: ”En seger för Chávez är inte bara en seger för folket i Venezuela, men också en seger för alla människor i Latinamerika … denna seger kommer att vara ännu  ett slag mot imperialismen . ”

Sydamerikas stöd är Venezuelas bästa garanti mot fortsatta försök av Washington – som fortfarande spenderar miljontals dollar i landet förutom okända hemliga medel – för att undergräva, delegitimisera och destabilisera demokratin i Venezuela.

Media: Financial Post, Aftonbladet, Expressen1, Expressen2, Globalportalen, SvD, DN

Läs andra bloggar om USA-valet

Intressant?

Ett annat 11 september.

Med anledning av att det var 11 september/ 9 – 11/ igår, en liten påminnelse om att det har funnits andra historiska 11 september med hjälp av en bild med text av Noam Chomsky:

Intressant?

Blogginlägg om 11 september

 

Protestera mot statskuppen i Paraguay!

Under en följd av år har utvecklingen i stora delar av Latinamerika varit mer hoppingivande. Militärjuntorna har ersatts med fler demokratiska och vänsterinriktade regeringar. Sociala reformer, utjämning och fattigdomsbekämpning har påbörjats. Men nu finns det oroande tecken. För drygt 3 år sen avsattes den demokratiskt valde president Zelaya i Honduras av högern. Och nu har Paraguays president Fernando Lugo, befrielseteolog och f.d. biskop som valdes i augusti 2008, avsatts under kuppliknande förhållanden. När han valdes bröt han det maktmonopol som det konservativa Coloradopartiet haft i mer än 50 år. Under hans period har fri hälsovård införts och kamp för en jordreform som mött våldsamt motstånd från de rika jordägarna (de 1 procent som kontrollerar 77 procent )hade påbörjats.

Latinamerikagrupperna i Sverige skriver i ett uttalande att

Antidemokratiska krafter har utnyttjat mordet på bönder i Curuguaty, som kämpade för att återta obrukad jord, för att i all hast driva igenom en statskupp, kosmetiskt utmålad som riksrätt. Syftet är att avsätta presidenten Fernando Lugo, vars regering åstadkommit betydande folkliga förankrade sociala förändringar i Paraguay.

Man uppmana uppmanar också den svenska regeringen att fördöma statskuppen och inte erkänna den de facto regering som inrättats. Vi andra kan uttrycka vår protest genom att skriva på namninsamlingen: Nej till statskuppen i Paraguay

Media: DN1, DN2, SvD, Aftonbladet

Bloggat: Frasses blogg, iVenezuela

intressant

%d bloggare gillar detta: