Förorten, glesbygden och den moderna klasskampen.

Vad är en förort? Enligt Sveriges kommuner och landsting är det ”Kommun där mer än 50 procent av nattbefolkningen pendlar till arbetet i någon annan kommun. Det vanligaste utpendlingsmålet skall vara någon av storstäderna”.

Förortskommunen Danderyd med flest RUT-avdrag i landet

Uppsalaförorten Gottsunda

Men i den definitionen finns inte de orter inom våra större städer som man brukar kalla förorter. Och när de flesta av oss tänker på ordet förort så är det nog inte heller de välmående villaområdena med idel höginkomsttagare som kommer först. Istället är det de områden där allt fler människor med låga inkomster samlats. Dessa områden brukar kallas segregerade. Och det är väl sant som beskrivning, men mer sällan talas det om de rikas reservat som segregerade. När föreningen Allt åt alla åkte till rikemansförorten Solsidan för att skildra detta bemöttes de av lokalt hat, klasshat.

De som är med och formar bilden av dagens Sverige och påverkar vårt tänkande tillhör själva de högavlönade i samhället. Enligt LO:s förra årsrapport om den svenska makteliten tjänar denna grupp av mediachefer, redaktörer och journalister i genomsnitt 8,2 industriarbetarlöner. Och på de mest dominerande medierna som DN och TV4 tjänar man motsvarande 18-20 industriarbetarlöner.

Den bild som denna mediaelit odlar är den om den oerhört viktiga s.k. medelklassen som befinner sig ”innanför” – till skillnad från dem som är i ”utanförskap”. Enligt opinionsbildarna är denna ”medelklass” en grupp  som politiker inte får stöta sig med. Framförallt talas det på detta sätt om medelklassen i storstäderna. Och då talar man inte om storstädernas fattiga förortsområden, där ofta antalet människor som går och röstar är lågt. Dem verkar de flesta politiker mindre intresserade av.

Det är en oerhört viktig uppgift för all opinionsbildning från vänster att spränga denna falska bild och få fler människor att inse att de inte tillhör någon ”medelklass” som har intresse av att ställa sig utanför solidaritet och medmänsklighet, att man inte tjänar på fler skattesänkningar och privata lösningar.  Det är lika viktigt att bland alla dem som inte räknar sig som medelklass gå emot splittring mellan människor på grund av att man har olika bakgrund. Istället måste vi lyckas med att förena alla som befinner sig i ytterområden: såväl fattigförorter som glesbyggd. Att synliggöra det gemensamma intresset. De senaste åren har vi sett exempel på tilltagande rörelser och kamp för förbättringar i ett flertal förortsområden, t.ex. i Stockholm och Göteborg. Men vi har också sett exempel på kamp i glesbygden som t.ex. ockupationen av sjukstugan i Dorotea. Här i Uppland ockuperade nyligen en grupp pensionärer i Hargshamn sin dagcentral.

Om du bor i Uppsala och är intresserad av att veta mer om dessa rörelser kom då till Mötesplats Treklangen, Valthornsvägen 19A-F, här i Uppsala på onsdag den 8 januari, kl. 18:00.

Då kommer René León Rosalesgenklang från Mångkulturellt Centrum i Botkyrka för att visa sin film Genklang (2013) och diskutera med publiken. Filmen handlar om förortsaktivism i Stockholm och Göteborg mot diskriminering, segregation och för ökat medbestämmande. Föreningen Megafonen åker till Göteborg, och hälsar på systerföreningen Pantrarna för upprustning av förorten.

Uppsala

Intressant?

Andra inlägg på denna blogg om liknande ämnen: Förortshat del 1 och del 2

Läs andra bloggar om förort

Annonser
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: