Lundsbergs internatskola – vem ska skyddas?

För en vecka sedan hölls en så kallad nollning på Lundsbergs internatskola. Två elever brändes med strykjärn. Det var inte första gången som denna typ av ”kamratfostran” förekom eller uppdagades på Lundsberg. Som Agnes Hellström (själv före detta internatelev på Sigtuna) skriver i AB:

Det har varit näst intill omöjligt att spräcka Lundsbergs skolas bubbla. Vart tionde år har en skandal blåst upp, allt från elever som fått avföring kastad på sig till urartade initieringsriter framför de vuxnas fällda blickar. Styrelsen har använt tystnadens taktik, tigit ut stormen, ignorerat mediernas frågor. Gjort sig oanträffbara.

Men här passerades till slut en gräns som ledde till att skolan stängdes av skolinspektionen.

Att skolinspektionen var tvungen att agera – helt enkelt följa lagen – tycker jag verkar uppenbart. Andra exempel på vidriga kränkningar som till exempel i denna tjänsteanteckning hos skolinspektionen borde räcka.

Att den slutna elit som går och gått på denna skola reagerar mycket kraftfullt mot beslutet, men däremot inte mot kränkningarna, är knappast förvånande. En av dem är den ökände Ian Wachtmeister som tillhör en familj där över 60 medlemmar har gått på skolan.

Argumenten för en stängning har såvitt jag kunnat notera främst handlat om att skydda de utsatta eleverna och få stopp på den grova mobbningen. Men finns det inte också ett annat skäl? Kan inte en stängning av Lundsberg också ses som ett bidrag till att åtminstone lite grann skydda alla oss andra mot de översittare som fostras och härdas fram på Lundsberg? Jag tänker det efter att ha läst en mycket intressant artikel av Petter Sandgren som är doktorand i historia vid European University Institute, Florens. Han skriver sin doktorsavhandling om de svenska riksinternatskolorna. I sin artikel i Svd återger han bland annat utbildningssociologen Christine Hewards undersökningar av de engelska internatskolorna  vars syfte var:

att skapa framtidens makthavare genom ett selektivt urval av barn från familjer tillhörande samhällets övre klasser. Eleverna skulle sedan härdas, både psykiskt och fysiskt, i ett tävlingsinriktat hierarkiskt system där de starkaste skulle överleva medan de svaga skulle lida i tystnad. De allra svagaste skulle sållas bort.

Sandgren reser också frågan hur det speciella kamratfostringssystemet kunnat leva kvar på Lundsberg och menar att:

En anledning till att fostringssystemet bevarats genom åren bör därför spåras i sammansättningen av skolans beslutande organ, stiftelsen. Denna stiftelse består av före detta elever, vilka kan förmodas ha trivts vid skolan tillräckligt mycket för att engagera sig i dess framtid. Den styrande gruppens mål blir därmed lätt inriktat mot att bevara och inte att förändra. En förändring av Lundsberg traditionsbundna ritualer eller organisatoriska utformning riskerar att strida mot den gemensamma tradition som före detta elever, stiftelsen och Föreningen Gamla Lundsbergare ofta lyft fram som Lundsbergs kärna.

Men spelar det då någon roll om skolor av Lundsbergs typ får fortleva. Ja, jag tror det. Vi människor har bortsett från urtidens primitiva jägar- och samlarsamhällen alltid levt i klassamhällen. Och det tror jag att man kan påstå oavsett hur vi definierar klasser eller om vi tror att en annan ordning vore möjlig. Och Sverige är inte något undantag trots vad till exempel den f.d. eleven på Lundsberg Ebba Wallmén säger om att ”vi inte har några klasser längre” (det skulle man kunna se som exempel på dålig utbildning i samhällskunskap, men snarare handlar det väl om det vanliga fenomenet att man inte vill se eller erkänna sitt eget överläge).  Men klassamhällen kan se olika ut, vara mer eller mindre ojämlika och mer eller mindre mänskliga. Och överklasser kan vara mer eller mindre isolerade och bestå av fler eller färre av vidriga psykopattyper. Det spelar nog någon sorts roll ändå, tror jag.

Därför måste man också glädjas åt att Jan Björklund nu vill avskaffa den speciella gräddfilen för riksinternaten som består i att de utöver den vanliga skolpengen också får statsbidrag för elever vars föräldrar bor utomlands samt kan ta ut saftiga terminsavgifter.

Media: Expressen1, Expressen2, AB, SvD

Dagens Arena

Bloggat: Greve Grijshufvuds grubblerier, Röda Malmö

Intressant?

Andra bloggar om skolan

Visst går det att driva skola utan vinst, Björklund!

Lagom efter det senaste exemplet på de värsta avarterna med friskolor kommer den s.k. Friskolekommittén med ett  förslag till något som man kallar ”tuffare regler”. De sex partierna i kommitén säger att man ska se till att det bara blir seriösa ägare av friskolor i framtiden.  Hur man ska uppnå det är minst sagt oklart.  Jag tycker det verkar lika realistiskt som att försöka se till att en varg blir vegetarian. För möjligheten till vinstuttag vill man fortfarande inte göra något åt. Och vem ska kolla seriositeten? Är det Skolinspektionen? Det är en myndighet som tycker att föräldrar ska kunna göra det som myndigheten inte själv klarar av, nämligen att kolla friskolornas ekonomi. Att en sådan myndighet ska kunna se till att vinstsugna företag inom skolbranschen är ”seriösa”, det låter inte ett dugg rimligt. Och oavsett myndighetens kvalitet så är vinstfrågan fortfarande det centrala.

Jag ser minister Jan Björklund debattera med vänsterledaren Jonas Sjöstedt på Aktuellt. Han säger: ”Vi var för naiva på 90-talet”. Delvis sant (fast det är värre än så), alltför senkommet och fullständigt otillräckligt säger jag.

Intressant är att Björklund samtidigt som han säger att det som hände med JB-koncernens skolor inte får hända, med emfas betonar att ”Även kommunala skolor tvingas stänga”. Men som Sjöstedt så riktigt påpekar så är det stor skillnad på kommuner där elevunderlaget minskar och där man lägger ner men tar ansvar för elevernas fortsatta skolgång och dessa friskolor som bara lägger ner och lämpar över problemet på kommunerna (samhället). Och när Björklund drar fram detta argument så innebär samtidigt jämställandet mellan en organiserad omläggning inom en kommun och en friskolas oansvariga konkurs ett faktiskt mildrande av den kritik han påstår sig ha. För om det inte är någon skillnad, vad var då problemet med JB-koncernens konkurs?

Dessutom är det så att överetableringen av just friskolor i många kommuner inneburit att kommunala skolor tvingats dra ner eller läggas ner helt och hållet.

I debatten upprepar Björklund sina vanliga argument om att ”Föräldrar ska få välja” och ”om man bara får gå med förlust då blir det ju inga friskolor” så  ”Det måste finnas en möjlighet att gå med vinst”. Jag har skrivit om detta fåniga argument förut i inlägget John Bauerskolornas konkurs – ett system som fungerar?

Ett aktuellt exempel på att det är fullt möjligt att driva även friskolor utan vinst kan man dessutom läsa i senaste numret av Lärarnas tidning. Där står det en intressant artikel om en ny organisation: Idéburna skolors riksförbund. Den har startats av Patrik Waldenström som är vd för stiftelsen Vackstanäsgymnasiet, en friskola som drivs utan vinstintresse. Han säger bland annat:

Det finns faktiskt ganska många som driver skolor utan att vara ute efter att tjäna pengar. Vi vill visa att det finns friskolor av olika sorter.

På frågan om det borde det vara förbjudet för skolor att dela ut vinst svarar han:

Ja. Annars finns det alltid en frestelse att öka vinsten och ta ut den. Det är en tankegång som inte hör hemma i skolverksamhet.

Och på frågan om man inte ska få ta ut vinst ifall man driver en bra skola:

Det finns alltid möjlighet att satsa ännu mer på skolan och på eleverna.

Så lyssna på det du Björklund!

Läs för övrigt gärna hela artikeln. Där finns fler kloka saker.

Andra lästips:

En mycket intressant artikel i Dagens Arena där Kent Werne synar JB-koncernens konkurs och ställer frågan ”Hur är det möjligt att lämna så stora skulder efter sig när förlustsiffrorna inte var värre?”

En annan artikel av Kent Werne men i ETC, där man kan läsa om de svindlande löner som våra skattepengar omvandlas till hos direktörerna i de privata välfärdsbolagen.

Media: Aftonbladet,

GP

Intressant?

Läs andra bloggar om skolan

Bloggat: Tony Rosendahl vänsterblogg, Kilden-Åsman

Fint besök i byn.

Det var en gång en människa som hette Svensson. Svensson bodde i en by i ett litet men ganska välbehållet och modernt hus, som visserligen sett bättre dagar, men ändå var ett av de bättre i byn.

I en annan del av byn, i ett stort, lyxigt och välbevakat, men ändå delvis förfallet hus, bodde X tillsammans med sina många tjänare och vakter.  X hade ett fagert yttre men hans handlingar var ofta inte goda alls. Tyvärr byggde hans makt – det måste sägas – inte bara på eget hårt arbete, utan också på en hel del rent kriminella handlingar, ja rent av användande av våld mot många av de svagare grannarna. X tillhörde definitivt den mäktigaste familjen i byn. Det var inte så många som vågade stöta sig med den familjen.

En dag bestämde sig den mäktige X för att resa och hälsa på Y som var överhuvud i en annan mäktig men minst sagt tvivelaktig familj i en helt annan del av byn. Y var den där typen av skurk som det till och med syns utanpå honom att han är en skurk.

Då hände något mycket ovanligt. Just som X förberedde sig för resan stack en av hans vakter iväg från hans hus. Och inte nog med att vakten stack iväg, han berättade också för alla som ville lyssna att familjen X ägnade sig åt att spionera både på sina egna tjänare och på resten av hushållen i byn. En del blev naturligtvis arga över det. Fast X blev ändå argare, men då inte över spioneriet utan över att det avslöjats. Riktigt ordentligt förbannad blev X när den tjallande vakten dessutom under sin flykt togs emot som tillfällig gäst i Y:s hus. Då bestämde sig X för att inte resa och hälsa på Y. Istället ringde han till Svensson och sa:

–          Jag kommer till dig i övermorgon, men tala inte om det för någon!

Detta hade nästan aldrig hänt förut. Svensson var rätt oförberedd, hade varken handlat eller städat, men blev ändå förvånansvärt glad över att den mäktige X ville besöka honom. Han gick och handlade, städade så mycket han hann, men sa inget till någon.

Några timmar senare ringde X till Svensson igen och sa:

–          Vi kommer imorgon istället. Jag tar med mig mina vakter och mina tjänare, men vi sover över så fixa sängar och käk!

Svensson var ju inte förberedd på detta heller och att ställa i ordning sängplatser var inte lätt i hans lilla hus. Ändå blev han mycket glad och smickrad. Så glad att han nästan hade viftat på svansen (som en medelstor hund) ifall han nu haft någon svans.

Nu fick han också berätta om besöket för alla. Och det gjorde han verkligen också. Glatt berättade han för alla som ville höra om vilket fint besök han skulle få och hur trevligt han och X skulle ha det. Det kommer vara ”feel good” sa han i ett försök att prata främmande språk.

Nu kan man ju undra varför Svensson över huvud taget ville träffa X som visserligen var mycket mäktig, men som sagt hade rätt mycket ont på sitt samvete. Man kan ju också tycka att Svensson verkar vara en väldigt mesig, inställsam och fjäskande typ. Men å andra sidan är ju detta bara en påhittad historia.

Hur det gick? Jo Svensson lyckades ta emot X och hans följe till full belåtenhet. Men några av hans barn retade sig på att de skulle behöva ta emot en sådan gäst. De till och med protesterade lite så att Svensson var tvungen att läxa upp dem. Men i övrigt fortsatte livet sin gilla gång i byn.

Bloggat: HOMO POLITICUS, Annarkia, Schlaug, Free and Thinking,

Röda Malmö

Media: Expressen, Aftonbladet, DN1, DN2, SvD1, SvD2

Intressant?

Läs andra bloggar om USA

Tycker du också att det räcker med vinstskandaler nu?

Tycker du liksom jag att vård, skola och omsorg inte går att förena med vinstuttag. Att det redan finns alltför många skrämmande exempel på hur det kan gå när vi släpper lös vinstjakten inom dessa områden. Eller att det oavsett antalet skandaler bara helt enkelt är fel att en enda krona av våra gemensamma skattepengar ska dras bort från verksamheten till vinst. Då bör du liksom jag gå med i kampanjen för den gemensamma välfärden som redan den 21 september samlar till gemensamma manifestationer över hela landet.

Här i Uppsala är det upptaktsmöte nu på torsdag den 15 augusti, klockan 18:00, i Kommunals lokaler på Bäverns gränd 17:

Inbjudan:

Upptaktsmöte inför Välfärdsmanifestationen 21 september i Uppsala!

Den 23 maj lanserades Folkkampanjen för Gemensam Välfärd vid ett stort möte i Stockholm. Tanken är helt enkelt att samla alla fackföreningar, andra organisationer och privatpersoner som vill vara med och jobba för:

– Nej till vinst i välfärden!

– Stoppa nedskärningarna!

– Försvara och utveckla den gemensamma välfärden!

21 september kommer manifestationer på detta tema att genomföras runt om i landet, för att sätta press på partierna och bollen i rullning ett år för valet.
Den 13 juni samlades intresserade i Uppsala till ett första möte. Där bestämdes att även i Uppsala manifestera för välfärden detta datum. Vår stad är knappast förskonad från problemen med bristande resurser till skola, förskola, vård och äldreomsorg!
För att den 21 september ska bli en bred och kraftfull manifestation är det viktigt att alla organisationer som vill vara med och försvara välfärden verkligen tar chansen att delta i förberedelserna. Det är här och nu det gäller!
Vi vill härmed bjuda in dig/din organisation till detta upptaktsmöte. Den 15 augusti samlas alla intresserade organisationer och privatpersoner för att tillsammans besluta hur vi går vidare mot den 21 september.

Johnny Naderus

Inbjuden gäst är Johnny Naderus från SEKO Stockholm, som med sina 20 000 medlemmar gått i spetsen för det fackliga deltagandet i denna välfärdskampanj.

Tid och plats:
Torsdagen den 15 augusti
kl. 18.00
Kommunals lokaler
Bäverns Gränd 17 (gamla Posten)

För mer information och frågor, kontakta:
Joakim Medin 0735-56 55 18 medin.joakim@gmail.com
Rikard Brennius 0702-78 34 72 rikardbrennius@gmail.com
Eller se hemsidan

Intressant?

Uppsala

Andra bloggar om välfärden

John Bauerskolornas konkurs – ett system som fungerar?

John Bauerskolorna har gått i konkurs. Här är en liten bakgrund:

Under regeringen Bildt infördes systemet med skolpeng och i mars 1992 beslutade riksdagen om ”friare regler för etablering av fristående skolor”. I propositionen från 1991/92 trodde man på en utveckling mot fler föräldrakooperativ. Men så blev inte utvecklingen. Under de första åren dominerade alternativ pedagogik, främst Waldorf- och Montessoriskolor.  Men idag är det mindre än en tredjedel som drivs i stiftelseform eller som ideell förening. Istället öppnades en ny marknad för de ekonomiska jättarna. Här tycktes det finnas lättförtjänta pengar att tjäna. Friskolebranschen växte snabbt till en miljardindustri.

runeEn av dem som hoppade på guldhästen var den före detta yrkesofficeren Rune Tedfors. Hösten 2000 startade han ett första fristående gymnasium i Jönköping med det trivsamma namnet John Bauer. Sen rullade det på i hög takt. Fler skolor drogs in och på bara några år var Tedfors företag Ultra Education AB landets största skolkoncern med 8 000 elever. Tedfors själv blev 2007 utsedd till årets företagare. Motiveringen var att:

Tedfors har tillvaratagit de affärsmöjligheter som uppstått i och med att utbildningssektorn avreglerats.

Och det kan man ju hålla med om. Tedfors och minoritetsägarna i UltraEducation tog totalt ut 190 miljoner till sig själva mellan 2005 och 2008. Ändå räckte inte det. Det stora klippet gjorde ägarna enligt journalisten Tord Andersson på Östersundspostengenom att bilda ett nytt moderbolag som köpte de fem dotterbolagen för 450 miljoner. Enkelt uttryckt sålde de skolorna till sig själva”. På det sättet trixade man till sig ytterligare 360 miljoner.

Sen avslutade man med att i oktober 2008 sälja koncernen till det danska riskkapitalbolaget Axcel, för minst 300 miljoner. Axcel brukar normalt äga sina ”portföljföretag” i 5 – 6 år. Sen ska man sälja med vinst. Men för att åstadkomma detta måste man naturligtvis dra in på några kostnader, framförallt lärartjänster.  Lärartätheten, liksom lärarnas pedagogiska utbildningsnivå, var också lägre på John Bauerskolorna än genomsnittet i Sverige. Skolinspektionen riktade också hård kritik mot en rad missförhållanden. Hur det kunde se ut ger läraren Pär Lindberg en skrämmande bild av i denna artikel. Men pengar lyckades man tjäna. Enligt Dagens Arenas undersökning drog man under 2009, 2010 och 2011 VARJE år in i snitt 76 miljoner.

Nu 2013 går JB-koncernen i konkurs. Det välmående riskkapitalbolaget Axcel, gjorde en felbedömning av vinstmöjligheterna. Man kan ju tycka att det var en ganska korkad felbedömning. Att elevunderlaget skulle minska som ett resultat av kända demografiska förändringar borde inte varit obekant. Men kanske är det så att den extrema girigheten gör dessa maktmänniskor blinda? Nu är det en brist i konkursboet på över en miljard (1 030 miljoner). Av dessa utgörs 139 miljoner av en lönegarantiskuld. Lönerna till de anställda måste nu staten betala.

Utbildningsminister Jan Björklund låter precis som han brukar. Först säger han till SVT att det är ”ett typexempel på hur det inte ska få gå till”. Ja han säger till och med lite inlindat att de flesta riskkapitalbolag inte är lämpliga som ägare till skolor. Men som vanligt är det bara ytterligare lappverk på det ruttna systemet som ska till. Lagstiftning och kontroll ”har varit slapp” säger den högsta ansvarige. Nu ska det lagstiftas om att prövning av tillstånd till en ägare av skolor också ska bedöma ägarens ”seriositet och långsiktighet”.  Och ”en elev som påbörjat en viss gymnasieutbildning” ska genom ”utbildningsgarantiha rätt att gå färdigt den, även om skolan man går på läggs ner”. Inte speciellt imponerande tycker jag.

Att det skulle finnas något problem med själva vinstsystemet kan utbildningsministern inte se. Istället får vi höra ett typexempel på fånig Björklund-demagogi:

…Om vi säger att det enda som är tillåtet är att gå med förlust då kommer naturligtvis ingen att vilja bedriva friskolor….

Att det också finns ett alternativ som innebär att man bara går runt – alltså varken med vinst eller med förlust – utelämnar Björklund, liksom att det finns skolor drivna av pedagogiska idéer istället för girighet som arbetat så. Tänk om man från början lyckats konstruera ett system (med en statlig skola) där olika pedagogiska inriktningar kunnat få verka men utan möjlighet att ta ut vinst. Ett sådant stopp för vinst skulle ha hindrat alla dessa avarter som vi förmodligen inte sett det sista exemplet på. Istället hade vi kunnat få en intressant vitalisering inom skolsystemet med hjälp av pedagogisk motivation istället för profitmotivation. Kanske hade det varit ett antal nya mångmiljonärer färre i Sverige. Men det hade väl inte gjort något för de flesta av oss.

Räcker det inte nu?

Lästips:

Om du vill läsa lite mer utförligt om detta rekommenderas två mycket bra artiklar av Kent Werne i Dagens Arena. En friskolejättes uppgång och fall samt JB:s skolor mjölkades på pengar. Och en utredning av Anne-Marie Lindgren: Ta tillbaka demokratin.

En mycket bra blogg som jag rekommenderar i allmänhet är Homo Politicus. Där kan du bland annat läsa ett inlägg om privatiseringsvansinnet: Aleris, apoteken och JB-koncernen – girigheten tar inte semester, som förutom att handla om Sverige också  berättar hur den spanska regeringen privatiserar solljuset (ja du läste rätt!)

På bloggen Storstad (en annan mycket bra blogg) kan man i inlägget Konsten att sätta sprätt på en miljard bland annat läsa att det är lika mycket som Eskilstuna kommun har i sin budget för skola. Där reses den högst rimliga frågan om vad som skulle hända ifall nämndordföranden i Eskilstuna skulle meddela att man försnillat hela budgeten och därefter skriva i lokalpressen att det visar att systemet fungerar. Anders Hultin, vd för JB Education säger nämligen i en debattartikel i DN att han anser att JB:s konkurs visar att systemet fungerar.

Tillagt i maj 2014:

Nu när konkursförvaltaren är klar med JB Educations förvaltarberättelse så framgår det enligt Dagens Industri att skolans tidigare ägare, en grupp som består av nio olika aktieägare, har plockat ut närmare en halv miljard kronor ur företaget innan det såldes till riskkapitalbolaget Axcel.

Bloggat:   Jinges bilderblogg, Bo Widegren, TIDENS TECKEN, Bengt Silfverstrand,

Alliansfritt Sverige om hur moderaterna både ”krishanterar” och tjänar på den privatiserade välfärden.

Media: SvD, DN1, Aftonbladet, DN2

Intressant?

Andra bloggar om skolan

Demografin och pensionsbluffen.

Det finns mycket som man kan reta sig på eller tycka olika om när det gäller politik. Den som kollar några inlägg på denna blogg märker snart saker som jag retar mig på. Men en sak som stör mig ordentligt är när man dessutom – förutom att få en åsikt som man ogillar – får höra att denna åsikt är den enda möjliga, att vi helt enkelt inte kan välja. När det gäller vissa åsikter har detta sätt att argumentera fungerat mycket bra: vi måste gå med i EU (för annars…), vi måste dra ner på den gemensamma välfärden (för annars) och så vidare…Carl Bildt kallade till och med, någon gång i början av 1990-talet, sitt åsiktspaket för ”den enda vägens politik”. Om detta sjöng Mikael Wiehe välformulerat att: om detta är den enda vägen ”då ska jag ingenstans”.

En annan fråga där många maktmänniskor tillsammans lycktas skapa en bild av ett problem med bara en lösning är pensionsfrågan. Vi blir friskare och äldre. Det har vi inte råd med. Det blir för dyrt med pensionerna. Socialdemokraten Per Nuder talade till och med om ”detta köttberg av 40-talister som vi 60-talister ska föda..”.

Nu verkar det ju inte gå någon nöd på Per Nuder just. Efter att ha lämnat den socialdemokratiska partitoppen (och partiet?) har han jobbat för riskkapitalbolaget EQT. Under 2012 kvitterade han ut 296 000 kronor i statsrådspension samtidigt som hans eget företag gick med 16,1 miljoner kronor i vinst.

Att bilden av ”köttberget” är falsk har jag skrivit om i ett tidigare inlägg: Palla jobba till 75? Nu läser jag en mycket bra artikel av Tony Johansson på hans blogg som också argumenterar mot denna problembeskrivning. Rekommenderas till läsning! När du ändå är inne på hans sida kan du också bland annat läsa ett välskrivet inlägg om SSU och skattefrågan.

Bloggat: ETC

Media: Dagens ETC1, Dagens ETC2,

Läs Kaj Raving apropå ”den enda vägen..” och andra bloggar om pensionerna

Intressant?

%d bloggare gillar detta: