Allt tyngre argument mot vinstskolan.

Argumenten mot den marknadsstyrda skolmarknaden med rätt till vinstuttag hopar sig och blir allt tyngre.

Nu varnar även internationell expertis för farorna med den så kallade valfriheten i det svenska skolsystemet. Och en tung instans som Kungliga Vetenskapsakademin menar i en artikel i SvD att systemet ger ”upphov till ökad segregation och minskad likvärdighet. Möjligheten att bedriva skolverksamhet i vinstdrivande syfte bör elimineras.”

Men forskning eller argument från sakkunniga brukar aldrig verka som om de berör vår skolminister. När Jan Björklund får frågor om det i internationell jämförelse extrema svenska skolsystemet, svarar han bara:

Jag tycker det är bra att vi har valfrihet, jag tycker det är bra att vi har friskolor, det skapar konkurrens, det skapar just valfrihet… däremot behöver det stramas upp….

Det som den Kungliga Vetenskapsakademin och internationella forskare och experter inom skolområdet vill eliminera, det vill Björklund ”strama upp”.

Men han får bra svar på TV-nyheterna av Professor emeritus Per-Olof Hulth.

Att dessa argument inte påverkar den nuvarande regeringen blir alltmer uppenbart. Desto sorgligare då att läsa en intervju med s-ledaren Löfven i Lärarnas tidning. Han ser inte heller någon anledning att eliminera vinsterna inom den svenska skolan:

Vi har i dag 300 000 barn och ungdomar som går i en skola som är privat av något slag, ganska många aktiebolagsägda. Om vi skulle besluta om vinstförbud nu skulle vi säga »Sorry, ni valde fel och ska ut ur er skola«. Även om de är nöjda och får en bra utbildning. Många väljare vill ha valfrihet och vi måste konstatera att världen har rört sig i den här riktningen.

Denna uppgivenhet: ”världen har rört sig i den här riktningen”, är beklämmande att ta del av. Uppenbarligen lyssnar inte heller Löfven på argumenten om ökad segregering och försämrade resultat som en följd av vinstskolan. Försämringarna ska bestå och går inte att göra något åt. Bland de avgörande erövringar som arbetarrörelsen bidragit till hör demokratin och välfärdssamhället. Men de uppstod inte för att världen ”rörde sig i den riktningen” av sig själv, utan för att arbetarrörelsen tog strid. Med Löfvens attityd hade dessa erövringar aldrig vunnits. Istället bidrar han till att de förloras.

Förutom i forskarvärlden så är även den folkliga opinionen stark mot vinster inom välfärden. Tyvärr tycks den inte slå igenom i något annat riksdagsparti än vänsterpartiet, delar av socialdemokratin utanför partiledningen och olika fackliga organisationer. Så driver t.ex. flera fackförbund nu kampanjen 90 procent är för samhällsvinst. Gå med i kampanjen på facebook.

Media: Aftonbladet

Expressen, ETC, Newsmill

Bloggat: Röda Berget, Anders Romelsjö på Jinge

Bengt Silfverstrand

Intressant

Läs andra bloggar om skolan

Affischkonst från 1960 och -70-talet i Uppsala.

Nu på fredag 22 mars kl 16 är det vernissage på bokcafé Projektil.  Det är Uppsalakonstnären Adriaan Honcoop som ställer ut ett urval av politiska affischer från 1960- och 70-talet. Adriaan Honcoop

Passa på att se bildkonst som handens verk från denna tid innan datorerna.

För dig som inte var född då eller för dig som vill minnas hur det kunde vara.

Om du inte kan komma till vernissagen så kommer bilderna att vara kvar en tid och du kan kombinera det med en trevlig fika.

Öppettider på Projektil: Torsdag 12:00-19:00, fredag 15:00-19:00, lördag 12:00-18:00 och ibland även andra tider (se kalendariet på hemsidan.)

Uppsala

Intressant?

Några smakprov:

Sysselsättning till varje pris?

Ett ord som jag har mycket svårt för är ordet ”sysselsättning”. Det används ju som liktydigt med (lön)arbete. Den som lönarbetar är ”sysselsatt”. Men sysselsätta sig kan man ju göra på en mängd olika sätt utan att det inbringar någon lön. Det finns också en mängd aktiviteter som definitivt är arbete men inte heller inbringar någon lön. Det handlar t.ex. om helt nödvändigt arbete som att ta hand om sina barn eller sina gamla föräldrar, att tvätta, städa och laga mat o.s.v. Att kalla detta arbete för ”sysselsättning” låter för mig nedsättande. Ja ordet har, tycker jag en sådan nedsättande karaktär, som om det inte spelade någon roll VAD vi gör eller arbetar med, bara vi är sysselsatta.

Och i den dominerande synen på arbete finns också en hel del som inte känns bra. Begreppet arbetslinjen har t.ex. fått en mer osympatisk tolkning än tidigare. Begreppet kan tolkas positivt som att det är bättre med ett riktigt och nyttigt jobb än bidrag. Men moderaterna brukar förklara ”arbetslinjen” med att säga att det ska vara ”mer lönsamt att arbeta än att inte göra det”.

Utländska bärplockare i lönsamt arbete?

Det har jag alltid tyckt var ett så konstigt uttryck. Att arbeta för en normal lön har väl alltid varit mer lönsamt än att stämpla eller få pengar från försäkringskassan eller det sociala. Men tolkningen och tillämpningen av ”arbetslinjen” har blivit sådan att huvudproblemet med arbetslösheten görs till ett problem för individen. Huvudproblemet ses inte som att det finns för få jobb att gå till. Istället handlar det om att med morot och piska driva de arbetslösa till jobben. ”Coacher” ska lära folk att söka jobb och försämrade bidrag ska (genom att öka lönsamheten” i att jobba) driva dem till jobben. Jobb som oftast inte finns.

Men tyvärr är det inte så stor skillnad på det största oppositionspartiets politik. Och många inom s-leden känner också en svag entusiasm. Socialdemokraten Anna Ardin har t.ex. varit på Bommersvik och träffat partiledare Lövfen. Hon skriver på sin blogg att hon inte lyckas bli peppad av den nuvarande socialdemokratiska politiken:

”Ett skäl till den saknade peppen är att vår portalparagraf inför valet är jobben före allt annat. Det jag hör är ”jobben före klimatet”, jag hör ”vilka jobb som helst, till vilka löner som helst, är bättre än en enda dag av omställning” och ”jobba dig fri och lycklig, jobba fler timmar, hårdare, mer, det är genom jobb – inte fritid – du blir en riktig människa”.

Jag kan bara instämma.

I ett gott samhälle är det viktigt att så många som möjligt är med och delar på det arbete som vi anser vara nödvändigt. Det borde gälla både för lönearbetet och för det oavlönade arbete som sker i hemmen. Men vi måste också resa frågor om alla produkter som vi nu producerar verkligen behövs, om det inte finns en hel del som både är onödigt och direkt skadligt.  Istället är det mycket arbete som borde utföras som idag inte utförs, därför att det inte bedöms som lönsamt på en marknad eller för att sänkt skatt har blivit viktigare än gemensam välfärd.

I ett gott samhälle är arbetsrätt, avtal, anständiga arbetsvillkor och löner lika viktigt som rätten till arbete.

I ett gott samhälle med den höga produktionsförmåga som finns i våra moderna samhällen borde vi också alla kunna arbete mindre tid. Istället kunde vi ha mera tid för att bara leva och göra det vi vill. En mängd olika aktiviteter som inte ger lön men kanske både är nyttiga och gör oss lyckliga.

För övrigt är vila en underskattad sysselsättning. 

Media: DN

Blogg: Ardin

”Jobb är inte allt” av Lina Hjorth i Flamman

Läs andra bloggar om socialdemokratin, arbetslinjen

Intressant?

Ask om Reva: en beklaglig känsla.

En mängd demonstrationer och protestmöten har hållits runt om i landet mot Reva som är en förkortning för ”Rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete”. Det s.k. verkställighetsarbetet handlar om utvisning av människor som lever i Sverige utan papper. Reaktionerna har handlat om att människor reagerat på att polisen i sin ”effektiva verkställighet” gått på människor efter deras utseende. Författaren Jonas Hassen Khemiri skrev en artikel om detta där han vände sig till justitieminister Beatrice Ask och önskade att de kunde byta hud om än bara för ett dygn. Han understryker också att detta sätt att tillämpa Reva från polisens sida är en del av mer grundläggande strukturer i samhället:

….strukturerna kommer inte att försvinna bara för att vi röstar bort Reva, Reva är en logisk förlängning av det konstanta lågintensiva förtrycket, Reva lever vidare i vår oförmåga att omformulera vår stelnade nationella självbild.

Därefter beskriver han egna personliga erfarenheter under sitt liv av att bli utsatt för denna behandling grundad bara på utseende.

Justitieministern intervjuas i  Gomorron Sverige med anledning av Khemiris artikel. Ministerns uppfattning av Khemiris artikel är:

Hans artikel handlar ju om känslan av utanförskap” och ”Det är en förtvivlan att människor känner sig så vid sidan av den gemenskap vi vill ha i samhället”.

Om vi nu bortser från det här ordet ”utanförskap” som jag skrivit om förut så är det ett väldigt ensidigt sätt att uppfatta artikeln. Ministern beklagar känslan hos den utsatta. Om en person beskriver ett förtryck som säger att ”du hör inte hemma här” så är det naturligtvis så att en sådan beskrivning handlar om den känsla som detta förtryck ger upphov till hos personen. Men framförallt handlar det ju om det faktiskt existerande förtrycket. Detta tycks ministern vara i det närmaste blind för.

Flera gånger får hon frågan: ”Hur acceptabelt är det att stoppas p.g.a. sitt utseende?” Den frågan svarar inte Ask på. Istället säger ministern att ”Bara för att man har mörkt hår kan man inte stoppa någon”….. ”Man måste ha skäl att tro att man är misstänkt för något brott”.  Men här glider ministern med språket. Beatrice Ask säger inte att man inte FÅR stoppa folk på grund av deras utseende. Istället säger hon att man inte KAN göra det. Men att man både kunnat och kan stoppa människor på grund av deras utseende är ju just det som debatten handlat om.

Istället får vi höra att:

 ”Jag kan inte kommentera det här.”

 ”Jag vet inte om det är väldigt många..” som stoppats .

Om det har skett så har man inte följt reglerna.

Om Gränspolisens beslut att upphöra med dessa kontroller säger ministern INTE att det skett p.g.a. att agerandet var felaktigt utan att det var ”för att de tycker att det inte är värt besväret”. Besväret!

Det är helt enkelt en ynklig och ovärdig uppvisning av ministern för justitia

Media: DN

Resumé

SvD, DN2, Source, AB

AB2, AB3, AB4

Bloggat: Annarkia

Andra bloggar om Reva

Intressant?

Debatt om vinst i välfärden i Uppsala.

Exemplen på problem och nackdelar med vinst i välfärden fortsätter att hopa sig. Häromdagen rapporterades på nyheterna om Karlstads idrottsgymnasium som bara la ner mitt under läsåret.

Här i Uppsala ordnas nu en diskussion mellan olika kritiker av vinst i välfärden som kan bli ett tillfälle att samla argumenten och söka vägar framåt för en demokratisk välfärd för alla.

På måndag den 11 mars hålls ett möte på Missionskyrkan, Linnésalen, kl. 19 – 21 med rubriken ”Hur ska vi se på vinst i välfärden?”

Detta diskuterar Lena Sommestad, ordförande för Socialdemokratiska kvinnoförbundet, Ilona Szatmari Waldau, kommunalråd för vänsterpartiet i Uppsala och

Håkan Blomqvist från nätverket Välfärd utan vinst.

Lena Sommestad

Ilona Szatmari Waldau

Håkan B

Håkan Blomqvist

Mötet arrangeras av Socialistiskt forum Uppsala tillsammans med ABF

Uppsala

Intressant?

Läs andra bloggar om välfärden

Internationella Kvinnodagen i Uppsala 2013

Dessa gamla kvinnokämpar har ingenting gemensamt med vårdföretagarna. De var också långt tidigare än grupp 8. Men bilden är fin.

På fredag är det 8 mars, den internationella kvinnodagen. I samband med det så var en av de märkligaste sakerna att några vårdföretagare försökte låna kvinnokampens symboler för sin strid för bevarad vinst i välfärden. I en debattartikel kallade de sig till och med för ”grupp 8”. Men det fick ett snabbt och bra svar från några av de gamla kämparna från grupp 8.

Här är några olika aktiviteter under kvinnodagen på fredag 8 mars i Uppsala:

På dagen ordnar RFSU en barnvagnsmarsch för att stoppa mödradödligheten där man uppmärksammar att det ”varje dag dör 800 kvinnor och flickor för att de saknar tillgång till mödrarvård, preventivmedel och säker abort.” Samling på Forumtorget kl. 11:45 och man går till Smedsgränd. Marschen kräver att:

1. Regeringen avsätter minst 10 procent av biståndet till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

2. Sverige pressar EU att öka takten så att millenniemål fem uppnås till 2015.

3. Biståndsministern kräver att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter finns med i de nya utvecklingsmålen efter 2015

Tjejjouren ordnar fackeltåg mot sexuella övergrepp på tjejer och kvinnor, samling på Slottets borggård kl. 18

På Ungdomens Hus:8 mars huset

Workshops (graffitti, tjejskate, screentryck och feministiskt självförsvar)

Konst- och fotoutställning med kvinnliga utställare.

Eva Dunder, singer-songwriter, spelar en skön mix av reggae och folk.

The Rhythm Baby Makers avslutar kvällen med sin galna swingjazz.

Bokcafé Projektil ordnas också aktiviter i samband med 8 mars. Klicka hör för info.

8 mars

Uppsala

Intressant?

I Venezuela sörjer man Chavez.

Hugo Chavez är död. I Venezuela sörjer människor som fått ett bättre liv under Chavez presidentperiod öppet på gatorna.

Här i Sverige låter det annorlunda från TT-notiser med i huvudsak negativa, vinklade eller direkt felaktiga omdömen eller som från vår utrikesminister Carl Bildt som säger att Venezuela ”måste få ett tydligt och trovärdigt demokratiskt styre

När det gäller demokratin så finns det säkert saker att kritisera i Venezuela liksom i alla länder. Men för det första så har Chavez vunnit i en mängd demokratiska val och snacket om den ofria pressen är direkt osanning då de allra flesta medier i Venezuela är privatägda och mer eller mindre aktivt bekämpar regeringen.  Dessutom blir proportionerna så konstiga om man jämför med inlägg från Bildts kollega försvarsministern angående demokrati i Saudiarabien. Högern verkar alltid bli mest intresserad av demokratifrågan då de rikas privilegier eller äganderätten till stora företag hotas.

I en ideal värld skulle vi inte vara så beroende av olika ledare. Men även i de mest demokratiska system eller organisationer har ledare av olika slag en mer eller mindre stor betydelse. Utan tvivel var Chavez en ovanligt betydelsefull och viktig ledare i kampen för ett mer rättvist Latinamerika. Jag hoppas bara att han inte var för viktig. Förhoppningsvis kommer de rörelser som byggts upp och stått bakom honom fortsätta denna kamp, få fram nya ledare och stärka demokratin.

Relaterade inlägg:

Hugo Chavez

Det är inte bara börsen som går framåt i Venezuela

Saudiarabien är definitivt ett ovanligt ruttet äpple men annars är demokratifrågan lite mer komplicerad

Skulle försvarsministerns slirande kunna leda till en fördjupad diskussion om demokrati.

Media: AB1, AB2, SvD, Expressen, GP, DN1, DN2

The Nation

Bloggat:  Svensson, Annarkia

Läs andra bloggar om Venezuela

Intressant?

Kultur, mångkultur, mångkulturalism och sverigedemokraterna.

Begreppet kultur är knepigt. Det tänker jag ofta. Och jag tänker det igen när jag läser en ungefär ett år gammal artikel på Newsmill av Bahareh Andersson om Islamismen ”Mångkulturalism öppnar för sharialagar”. Hon ville där varna för en framväxande (reaktionär) islamism som hon menar orsakas av ”mångkulturalism”. Jag är överens med Bahareh Andersson om vikten av att konsekvent stå upp för mänskliga rättigheter överallt oavsett vilka som trampar på dem. Med anledning av en artikel av Daniel Poohl på SVTdebatt –  som bl.a. varnade för det antisemitiska partiet Hizb ut Tahrir och dess framväxt i Sverige – skrev jag i en tidigare blogg:

Alla sorters reaktionära idéer, rasism (i alla dess former), homofobi, antidemokratiska uppfattningar och så vidare måste alltid bemötas oavsett från vilka de kommer. De reaktionära muslimska grupperna har inte något stort inflytande inom etablerade media eller inom politiken, eller för den delen bland de flesta muslimer. Men det inflytande de har och försöker skaffa sig utanför dessa sfärer, t.ex. i en del förortsområden, ska inte underskattas, eller stå obemött.

Men Bahareh Andersson skyller framgången för reaktionära muslimska grupper på ”mångkulturalismen”, ett begrepp som är rätt oklart i sig. Men  även om vi nu tolkar begreppet ”mångkulturalism” som en attityd som innebär att vika ner sig när det gäller försvar av mänskliga rättigheter gentemot ”andra kulturer” – Andersson använder ju också begreppet ”kulturrelativism” – så finns det väl fler förklaringar till framväxten av reaktionär islamism? Jag tror inte att en attityd eller ett tänkesätt räcker som förklaring. Istället tror jag att det är ungefär samma orsaker i samhället som driver fram rasism och islamofobi (otrygghet, arbetslöshet, ökade orättvisor och en försvagad arbetarrörelse) som också förklarar framgången för reaktionär islamism. Men det ska jag inte diskutera mera här.

Istället åter till detta med kulturen. Antropologen och etnologen Gillis Herlitz skrev för ett antal år sedan boken Svenskar – Hur vi är och varför, som nu kommit i en nyutgåva. I den försöker han beskriva svensk kultur. Men inom generaliseringen ”svensk kultur” som Herlitz är noga med att betona inte ”alltid kan appliceras på enskilda individer eller enskilda situationerryms väldigt olika saker. Sådant som man kan gilla, men som det alls inte finns någon anledning att ta strid för i samhället, som t.ex. vanan att ta av sig skorna inomhus och å andra sidan sådant som är ett resultat av kamp och där det fortfarande finns mycket att strida för som synen på jämställdhet mellan könen.

Jag tror också att man måste skilja på mångkultur och ”mångkulturalism”. I de flesta existerande samhällen har olika kulturer och kulturinfluenser levt bredvid varandra, påverkat varandra och ibland lett till konflikter. Sverige har aldrig varit det kulturellt isolerade samhälle som SD beskriver i sin ideologi. Sverige kan beskrivas som mångkulturellt, som ett faktum. Tanken på ett monokulturellt samhälle är förmodligen mer orealistisk idag än den någonsin varit. Försök att genomdriva ett sådant samhälle kan förmodligen bara göras med mycket auktoritära metoder.

Jag är i denna mening för ett mångkulturellt samhälle. Ett sådant synsätt innebär inte att ge upp det man tror på. Att inom demokratin och inom och emellan kulturer kämpa för detta och mot andra idéer som man är emot oavsett om de klär sig i kulturell skrud.

Men ”mångkulturalism” som idé och ideologi är något annat. Liberaler brukar kritisera begreppet för att det handlar om grupprättigheter. Jag tycker att man kan säga att problemet är att begreppet behandlar kultur på samma sätt som sverigedemokraterna. Man buntar ihop alla till att tillhöra den ena eller andra kulturen. I den sverigedemokratiska drömmen ska vi alla ”återgå” till att tillhöra samma kultur. I den ”mångkulturalistiska” varianten ska vi leva bredvid varandra inom våra egna kulturer. Här finns inte alls den både faktiska och helt nödvändiga strid som sker både inom och mellan olika kulturer. Ett synsätt som leder till kulturrelativism. Begreppet mångkulturalism har också kritiserats från vänster och av antirasister, t.ex. i en artikel i Dagens Arena.

Bahareh Andersson säger att hon, när hon uttryckt sina tankar, blivit inbjuden av Sverigedemokraterna trots att hennes inställning ”står i skarp kontrast till deras”. Hon hävdar också ”bestämt att problemet inte är muslimer utan kulturrelativismen”.

Sverigedemokraterna definierar begreppet mångkulturalism så här i sitt partiprogram:

Mångkulturalism är idén om att en stat ska byggas på vitt skilda värderingar som jämkas med varandra.”

Med denna karikatyr är det ju lätt att ta poänger. För det är knappast en bild som omfattas av några andra än SD. Men det finns ju olika saker inom det som brukar kallas kultur. Inom alla samhällen och kulturer finns det män som misshandlar kvinnor. Och detta blir inte mindre ont, vare sig det görs av någon som säger sig företräda någon viss kultur eller någon som säger sig vilja förstå misshandel som ”kultur”. Men det finns andra saker där det faktiskt går att jämka, där vi kan göra, äta, klä oss eller dansa olika utan att det behöver vara något problem.

Jag har inte läst de artiklar som Bahareh Andersson hänvisar till, men jag tror att hon tar upp en viktig diskussion som handlar om att vi inte får backa från mänskliga rättigheter och vika ner oss för några reaktionära idéer. Att de måste bekämpas oavsett vem som framför dem. Att striden inte står mellan muslimer och övriga utan i alla delar av samhället.

Men hur ser egentligen det ”sverigedemokratiska alternativet ut?

När man läser olika partiprogram framstår de oftast som mer sympatiska än den praktiska politiken, det gäller även SD:s program. Till exempel så går det inte direkt att läsa i SD:s partiprogram det som Jimmie Åkessons järnrörskämpar uttryckte i den numera kända filmen som läckte ut via Expressen.

Men hur beskriver SD då sig själva och sin egen ideologi? Under rubriken Ideologi kan man i partiprogrammet läsa att SD är:

ett Sverigevänligt parti som eftersträvar en hög grad av gemenskap och samhörighet i samhället. ”

Att vara ett parti som säger sig vara vänligt mot det land man verkar i är ju inte speciellt klargörande som utgångspunkt för ett politiskt program. Tanken måste då vara den att det finns en och endast en sorts politik som är vänlig mot landet Sverige. Men landet kan ju inte syfta på marken eller territoriet utan på dess invånare om det ska ha någon meningsfull betydelse. I en sådan tanke måste man bortse från det problemet att olika grupper och individer inom nationen både har olika intressen och åsikter som kan vara motstridiga. Istället så tecknas en närmast paradisisk bild av ett helt folk, med alla dess klasser, individer och andra undergrupper som tidigare levde i harmoni och endräkt, tills detta stördes. Det som störde idyllen var invandringen av andra människor. Något som i SD:s historieskrivning tycks vara av mycket sent datum.

Att det område som blev nationen Sverige befolkades, liksom att jordbruk infördes var ju redan från början ett resultat av invandring. Och genom hela detta områdes och senare nationen Sveriges historia har invandring och utländskt inflytande alltid spelat en stor roll i landets utveckling. Men det perspektivet skulle störa SD:s programbygge.

Ett land är ju – som sagt – inte bara ett territorium och dess natur utan framförallt de människor som bor där. Frågan är då om alla ingår i kategorin ”Sverige”. Till att börja med verkar en stor del av dem som invandrat, främst de som är muslimer inte ingå i den kategorin. Men hur är det med alla de fortfarande 90 procent som inte delar SD:s ”Sverigevänliga” synsätt? Ingår de inte heller i kategorin Sverige, då de liksom är ovänliga mot sig själva?

Man säger sig eftersträva en ”grad av gemenskap och samhörighet i samhället” som är hög. Men det verkar som om höjden på denna gemenskap avgörs av det antal som tycker likadant som SD. När man talar om ”gemenskap och samhörighet” i ett sorts konfliktlöst samhälle så är det något som man beskriver som om det existerade tidigare. I SD:s världsbild finns inte de konflikter och den kamp med som bidrog till demokratins och välfärdsstatens framväxt. Konflikten och problemen förs istället in på ett sent stadium genom de andra partiernas politik:

Partiet ser därför med stor oro på den splittringspolitik som de andra partierna bedrivit de senaste decennierna.”

När man beskriver det man kallar splittringspolitik finns det inte någonting om ökade sociala klyftor, nedriven och försämrad välfärd eller massarbetslöshet. Ord som rättvisa eller klass lyser med sin frånvaro. Istället är det invandringen och det som man kallar det mångkulturella samhället som är orsaken till alla problem. Segregation beskrivs som ett resultat av det man kallar ”idén om ett mångkulturellt samhälle” inte som ett resultat av ekonomiska och sociala förhållanden.

SD säger att de vill ”stå upp för västvärldens syn på värden som demokrati, jämställdhet, djurskydd och mänskliga rättigheter.”

Även här finns den falska bilden av en harmonisk enhet i synen på och tillämpningen av sådana fenomen som demokrati, jämställdhet, djurskydd eller mänskliga rättigheter. Demokratin i den form vi känner den uppstod genom en hård kamp där arbetarrörelsen men också liberaler spelade den avgörande rollen i Sverige. SD kallar sig numera ett ”socialkonservativt parti”. Om nu det är deras historiska rötter så kan det vara viktigt att veta att  de konservativa var motståndare till demokratins utveckling i Sverige.

Att det skulle finnas en gemensam och okomplicerad syn på vad som är demokrati eller hur den ska tillämpas inom den s.k. västvärlden brukar hävdas av olika makthavare. Men i verkligheten existerar en ständig och pågående strid om demokratin. Tänk bara på exemplet med de svenska vapenaffärerna med Saudiarabien .

Inte heller när det gäller jämställdheten finns någon gemensam kulturell koncensus inom västvärlden. Kvinnors rättigheter ser mycket olika ut i olika delar av västvärlden och även i ett land som Sverige där mycket uppnåtts återstår också mycket att göra.

Vad gäller djurskyddet så är även detta något som det står strid om inom Sverige och inom EU och inte alls något som förenar oss alla mot några andra.

Det Sverigedemokratiska alternativet bygger på olika sätt på en falsk bild av enhet kring en gemensam kultur utan inre motsättningar och en lika falsk bild av ”de andra” de som inte hör hemma i ”vår kultur”.

Bloggat: Sjöstedt

Media: GP

AB

Läs andra bloggar om mångkultur, kultur, mångkulturalism, sverigedemokraterna

Intressant?

Stoppa REVA – samling i Uppsala.

Runt om i Sverige samlas folk och protesterar mot REVA, det projekt för att utvisa fler papperslösa som Polisen, Kriminalvården och Migrationsverket nu driver. Här i Uppsala har den feministiska aktivisten Zakia Khan tagit initiativ till en samling  lördag den 9 mars kl 11:00 på Stora torget. Så här skriver hon i uppropet till protestsamlingen:

Riv upp REVA!
Protestera mot polisens ID-kontroller, utvisningar och statligt organiserad rasism!
Regeringen har gett Polisen ett uppdrag: Utvisa fler människor. Projektet, som är ett samarbete mellan Polisen, Kriminalvården och Migrationsverket, kallas REVA. Men papperslösa är inte brottslingar! Många är flyktingar som sökt asyl men fått avslag och gått under jorden. De utnyttjas på arbetsmarknaden för svältlöner samtidigt som de berövas sina mänskliga rättigheter. Nu jagar Gränspolisen papperslösa i Stockholm och genomför id-kontroller, men detta är bara en början. Alla som inte ser tillräckligt ”svenska” ut riskerar att kontrolleras av polisen och misstänkliggöras enbart på grund av sin hudfärg. Detta är inhumant, strider mot våra mänskliga rättigheter och är statligt organiserad rasism.

Vi kräver detta av Regeringen:

* Riv upp REVA!
* Stoppa ID-kontrollerna! * Sluta utvisa papperslösa!

Kom och demonstrera med oss på Stora Torget i Uppsala! Lördag 9 mars, kl. 11:00

Uppsala

Intressant?

Media: AB 1,  AB 2, AB 3,  Södermalmsnytt, DN, Stockholms Fria, Flamman

ETC

Bloggat: Svensson

Annarkia

Andra bloggar om REVA

%d bloggare gillar detta: