Två statschefer i Davos – en uppiggande och en pinsam.

För några dagar sedan avslutades det ekonomiska toppmötet i Davos. Inte direkt ett möte som jag väntar mig något hoppfullt eller spännande från.

Men ett uppiggande inslag var det faktiskt där, och då tänker jag inte på det faktum att författaren Henning Mankell närvarade. Inte heller på de barbröstade  Femen-aktivisterna som jag inte förstår mig på, utan på Islands president Olafur Ragnar Grimsson. Han hade en uppfriskande respektlös attityd till bankerna som man skulle önska spred sig till övriga Europa.

Varför betraktar vi bankerna som heliga kyrkor” sa han i en intervju och fortsatte angående krisen på Island:

…vi var kloka nog att inse att det här var en grundläggande social och politisk kris men framförallt att vi inte följde den rådande ortodoxa läran i västvärlden under de senaste 30 åren. Vi införde valutarestruktioner, vi lät bankerna gå omkull, införde stöd till de fattiga och vidtog inte besparingsåtgärder i den skala som vi sett i Europa. Slutresultatet fyra år senare är att Island har en återhämtning som ser väldigt annorlunda ut än i andra länder i Europa.

Det trista och pinsamma inslaget stod ”vår egen” statsminister Reinfeldt för. När han bland annat säger att han vill att fler människor ska ha jobb med riktigt dåligt betalt, men det vill han inte säga för ”det låter inte så trevligt”.

Eller vad sägs om det som han sa? Lyssna och förfäras.  

Media: SvD

Aftonbladets blogg

Intressant?

Andra bloggar om Davos

Att hålla efter skiten är inte något skitjobb.

Jag brukar, för motion och nöje, spela innebandy en gång i veckan. Vi gör det i en gymnastiksal till en skola här i Uppsala. En sak jag ibland tänker på är hur sorgligt smutsigt det är både i hallen och i omklädningsrummet. Ett tag var en kille med och spelade som hade astma. Han var bättre än de flesta av oss andra på innebandy. Men han pallade inte den dammiga luften. Ett damm som man förresten kunde se med ögat i form av ”dammråttor”. I omklädningsrummet är det ofta mer än bara damm, där är ofta grövre smuts, lera, grus eller sådant som är resultatet av att människor inte tar hand om t.ex. sina egna matrester. Kort sagt. Smutsigt och sorgligt. Sorgligt därför att det känns både ovärdigt och onödigt i ett så rikt land som Sverige.

Min upplevelse och erfarenhet är också att det blivit sämre under ett antal decennier i Sverige. Städningen av gemensamma utrymmen har blivit sämre. Och det är ju inte så konstigt eftersom vi satsar mindre av våra pengar på städning. Tidigare hade man oftast egna anställda på skolor och andra offentliga institutioner. Men efterhand har de städare som kunde vara en del av ett arbetslag på skolan ersatts av inhyrda städare från firmor som pressar priset så att det inte går att genomföra anständig städning. Vi har skurit i kostnaderna för att städa det gemensamma men istället börjat subventionera städning i hem hos höginkomsttagare. Människor som skulle kunnat utföra en god städning av våra gemensamma lokaler därför att det faktiskt behövs arbetar istället privat eller inte alls.

Jag har aldrig gillat att man snackar om skitjobb. Tyvärr har jag ibland hört det uttrycket även från människor med vänsteråsikter. Det finns jobb som man tvingas utföra till skitvillkor och för en skitlön. Men det finns inte några skitjobb. Ja, det skulle i så fall vara sådana jobb som t.ex. vapenhandlare. Men i stort sett finns inte några skitjobb. Däremot jobb som kan upplevas som mindre meningsfulla. Men att städa hör verkligen inte dit. Att städa är både meningsfullt och mycket viktigt men slitsamt för kroppen och borde värderas därefter. Det handlar om allas vår hälsa och trivsel. Det handlar också om gamla ord som värdighet eller stolthet. Det är inte värdigt att vistas i smuts. Jag skulle vilja känna stolthet över våra gemensamma lokaler som t.ex. en skolas gymnastiksal. Men när skiten lyser en i ögonen är det inte lätt.

Jag läser i branschtidningen Rent:

En enkät angående städkvaliteten vid sju skolor i Uppsala visar att de skolor som hade egen anställd städpersonal fick bättre betyg på städningen än de skolor som hade anlitat privata entreprenörer.

Läs också några andra lokala exempel från dessa tidningar om hur städningen skärs ned:

Folket, GP, UNT

Intressant?

Uppsala

Läs andra bloggar om städning

Kejsarpingvinen som förebild och en intressant bok.

Kejsarpingvinen är en tålig fågel, den enda pingvinen som häckar vintertid på Antarktis! De vandrar över isen till sina häckningskolonier, 50 till 120 km. Där lägger varje hona bara ett enda ägg som sen ruvas av hanen medan honan återvänder till havet för att söka mat. Sen turas föräldrarna om med att ta hand om ungen i kolonin och söka föda. Jämställda föräldrar alltså. Men kejsarpingvinerna visar även upp ett beteende av sammanhållning som vi människor kan lära av:

Som ett skydd mot kylan bildar en koloni kejsarpingviner en kompakt klunga (även känd som sköldpaddsformationen) som varierar i storlek från tio till flera tusen fåglar, där varje fågel lutar sig framåt mot en granne. De på utsidan tenderar att hasa sakta längs klungans rand. På så sätt åstadkoms en långsamt snurrande rörelse och fåglarna turas om att vara på insidan och på utsidan.

Tilltalande eller hur?  Man håller ihop, delar på bördorna och blir på så vis starkare tillsammans än var och en för sig.

Om detta kan man läsa på Wikipedia eller uppslagsverk. Men jag hittade det inte där utan i en lättläst och intressant liten bok som heter Hopskrivet.  Boken handlar om sånt som skrivs på arbetsplatser för och av dem som jobbar där, t.ex. i form av arbetsplatstidningar. Den sympatiska bilden om pingvinerna använde sig fackligt aktiva tågvärdar av i sin tidning Viseringsavisen. Och sen blev det i deras fackliga strid bara fler och fler bilder på pingviner som pins, plakat och banderoller.

Boken Hopskrivet innehåller artiklar från ett tjugotal personer som berättar om olika kollektiv på bland annat bagerier, brevbärarkontor, bussgarage, metallindustrier och tågverkstäder. Den berättar om erfarenheter, lärdomar och misstag när det gäller att skriva på och om arbetsplatsen till de arbetandes fördel.

Boken Hopskrivet är en fortsättning (del 2) på boken Hopsnackat i serien Folkrörelse på arbetsplatsen. Båda dessa böcker har redigerats av Frances Tuuloskorpi som också har en intressant och läsvärd egen blogg. Dessutom finns bloggen Folkrörelselinjen som handlar om att använda och utveckla kollektiv styrka på arbetsplatsen, hålla ihop och kämpa tillsammans.

Läs boken! Om du bor här i Uppsala kan du ju också köpa den direkt på Bokcafé Projektil och samtidigt ta en billig och trevlig fika (öppet tisdag – fredag 14:00 – 19:00)

Intressant?

En tid rik på möjligheter, sa Persson.

Jag läser i SvD att det går sämre för riskkapitalbolagen. Men samtidigt, och trots detta, går det bra för bolagens chefer. Runt 30 chefer på de största bolagen tjänade tillsammans nästan 600 miljoner kr under 2011 och av dem delade 10 stycken på 450 miljoner. ”Och då är inte ens de inkomster som förs in i chefernas egna bolag medräknade”.

Här finns alltså många lockande syltburkar för samhällets eliter. Att även flera ledande socialdemokrater – som inte kallar sig före detta – dragits till dessa syltburkar är ju ett ganska modernt fenomen. Så blev t.ex. Pär Nuder rådgivare till riskkapitalbolaget EQT och Thomas Östros vd för Bankföreningen där han snabbt bytte åsikter om generösa bonusar. Men det främsta exemplet är väl f.d. partiledaren Göran Persson som bland annat är ordförande i Sveaskog, Scandinavian Biogas och sjukjournalsbolaget Cambio Healthcare Systems (som ägs av riskkapitalfonden Valedo).

I detta sammanhang kommer jag att tänka på en intervju med Persson i SvD från december där han sa att han tyckte att ”riskkapitalbolagen är lite orättvist behandlade”. Ett annat ganska talande exempel på hur man byter åsikter efter sin position. Men ett yttrande som verkligen bekräftar detta med åsikt och position och liksom borde hänga kvar vid Persson var hans konstaterande om att ”arbetsmarknaden ser inte likadan ut, inte klassamhället heller” och att:

Det är en ny tid som är rik på möjligheter för den som vill ta dem.

Och Persson och hans gamla kamrater har ju verkligen tagit för sig av de rika möjligheterna. Vi andra ville väl inte…?

Samtidigt kan jag inte låta bli att lite förundras över den totala bristen på både någon form av kvarvarande ideologi och perspektiv på sig själv som ett sådant uttalande uttrycker.

Intressant?

Läs andra bloggar om socialdemokraterna

Mali – kommer Frankrikes krig att minska ”Al Qaida-terrorismen”?

Frankrike har gått in militärt i Mali. Vad ska man tänka om det?

Mali

Guld, bauxit,uran, mangan, järn, diamant, fosfat.

 Jag såg bilden här bredvid på nätet. En bild som visar vilka mineraltillgångar som finns i Mali och antyder ett samband med det franska ingripandet. Det är ju det klassiska koloniala mönstret, men räcker det för att förstå detta krig?

De allra flesta människor i Mali är mycket fattiga och lever på mindre än en dollar om dagen. Nästan vart femte barn dör före fem års ålder – oftast av malaria eller ren undernäring – enligt Läkare utan gränser. Men så har det inte alltid varit. T.ex. var Mali under samma tid som Europa plågades av pest och digerdöden ett av jordens rikaste kungadömen, med stora guldreserver. Men det var alltså innan européerna anlände. Landet koloniserades av Frankrike i slutet av 1800-talet. Formellt självständiga blev man så sent som 1959. Det finns fortfarande mycket guld i Mali. Uran är en annan viktig resurs.

Men varför krigar nu Frankrike åter i Mali? Den svenska regeringen har ju ställt sig bakom krigsinsatsen och uttalat sitt stöd genom Carl Bildt. Till min förvåning så läser jag att den oftast kritiska bloggaren Cornucopia menar att Frankrikes ingripande inte alls handlar om några ekonomiska intressen . Han nämner bomull, guld och fosfat och menar att det är för obetydligt för att ha någon betydelse. Istället skriver han på fullt allvar(?):

Kort sagt så handlar Frankrikes intervention om altruism och att man vill stoppa ännu ett blivande islamistfäste, varifrån man kan dra igång attacker mot västvärlden, EU och specifikt Frankrike.

Att stormakter och gamla kolonialmakter av Frankrikes typ skulle drivas av några altruistiska motiv känner jag mig minst sagt skeptisk till.

Karl Sörenson, forskare på Försvarshögskolan har en något mer krass bedömning. Han anger i DN tre orsaker till Frankrikes krigsinsats. Dels anser han precis som Cornucopia att det handlar om att stoppa ett nytt islamistfäste, men han ser också de gamla koloniala – och allt annat än altruistiska – banden :

Frankrike sitter ihop med de här gamla kolonierna på många sätt, inte minst ekonomiskt. Ett exempel är uranet som utvinns i Mali och som den franska kärnkraften är beroende av.

Sen anser Sörensen också att en anledning är att ”Frankrike känner ett ansvar för säkerheten i sina forna kolonier.” Det tänker jag låter finare än det är. För den omtanken handlar nog också mest om den gamla kolonialmaktens egna säkerhetsintressen. Argumentet att man ska upprätta demokrati har däremot inte använts, vilket är naturligt med tanke på att Frankrikes allierade nått sin position genom en statskupp i mars 2012 då den valde presidenten Amadou Toumani Touré störtades.

Mali är redan innan detta krig delat mellan folken i södra Mali och folkgruppen Tuaregerna i norr.  Tuaregerna som allierade sig med islamistgrupperna mot styret i södra Mali har nu i sin tur blivit bortdrivna av islamisterna. Dessa islamister tycks vara av samma obehagliga sort som Talibanerna. Och vi ser bilder på folk som flyr islamisternas styre och tackar Frankrike för deras insats.

Ska vi då tänka att det trots att det knappast handlar om någon tjusig altruism och trots att det handlar om krig, ändå är rätt för att islamister och ”terrorister” (jag sätter citationstecken inte därför att jag vet något som talar emot att de vill utföra terrordåd utan därför att jag tycker att begreppet blivit så missbrukat) måste bekämpas? Jag betvivlar det mycket starkt.

Talibanerna gav Usama Bin laden fristad i Afghanistan. USA angrep Afghanistan i namn av kamp mot terrorismen och störtade Talibanerna. Men efter alla dessa år av krig verkar den krigsinsats som även Sverige deltar i allt längre från att lyckas med uppgiften att bekämpa och tränga tillbaka den islamistiska terrorismen.

Saddam Hussein var en obehaglig diktator, skyldig till många brott. Många irakier var säkert glada när han föll. Men han störtades inte av det irakiska folket utan av en ockupationsmakt: USA. Ett av USA:s angivna men falska skäl var att slå till mot terrorismen av Al Qaida-typ. Resultatet blev inte att terrorismen av Al Qaida-typ minskade i världen utan tvärtom.

Bara två exempel. Men risken är nog stor att även Frankrike dras in i ett långvarigt krig där även många civila och oskyldiga drabbas och de terroristiska rörelserna växer istället för att minska.

Jag vet att det kan låta svårt och rent av naivt, men precis som med brottslighet i enskilda länder, som inte minskas genom hårdare straff och mer repression, utan genom mer jämlika och anständiga samhällen, så tror jag att det internationellt är stöd till sociala förändringar och demokrati som är det enda på lång sikt effektiva sättet att driva tillbaka all typ av våldsbenägen politisk och/eller religiös extremism och fanatism, inte mera våld.

Media: DN1, DN2, SvD1, SvD2, Aftonbladet, Expressen

Bloggat: Lanestrand

Anders Romelsjö på Jinge.se

Andra bloggar om Mali

Intressant

Klokt om Josefssons ”granskning”.

Igår onsdag 16 jan. sändes ett avsnitt om ”barnfattigdom” på Uppdrag granskning. Istället för att skriva något själv om Josefssons journalistik i detta fall ska jag hänvisa till några andra skribenter för de av er som missat dem:

  1. En utmärkt artikel av Eric Rosén i Dagens Arena.
  2. En som alltid mycket bra, klok och informativ blogg på Ett Hjärta Rött. Innehåller dessutom Stig Dagermans klassiska dagsedel (dikt) från 50-talet om de fattigas rätt att (inte) ha hund.
  3. En artikel av Malin Krutmeijer i Aftonbladet som reder ut begreppen.
  4. En artikel i DN av Lena Sommestad från juni 2010 om regeringen och fattigdomsbegreppet.

    Paris Hilton med hund - som hon nog har rätt till.

    Paris Hilton med hund – som hon nog har rätt till.

Om du inte sett det kritiserade programmet eller tänker se det på SVTplay så kan du ögna två artiklar i Aftonbladet och Expressen.

Intressant?

PS: En bra artikel av Greider i Dalademokraten

Går det att driva välfärd utan vinst?

LO har nu kommit med sitt förslag till en begränsning av vinst i välfärden. Det är inte det mer tydliga nej till vinst i välfärden som drevs igenom på LO:s kongress. Men reaktionerna från dem som har intresse av att fortsätta tjäna pengar av skattemedel har varit starka. Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström ser utspelet som ”den största attacken mot företagande sedan 1970-talet”. Till SvD säger han:

Starka vinstbegränsningar i den typen av verksamhet skulle påverka 10 000-tals företag och 100 000-tals anställda negativt. Tar man inte ut några vinster så kan man inte heller investera, säger han.

Att det skulle vara negativt för ägarna till de företag som driver dessa verksamheter är ju självklart. De vill ju naturligtvis tjäna så mycket som möjligt, oavsett allt annat. Men på vilket sätt skulle det vara negativt för de anställda och alla oss andra som betalar skatt och behöver använda oss av välfärdens tjänster? Bäckström försöker framställa det som om dessa verksamheter skulle upphöra om han och hans kompisar inte fick ta ut tillräckliga vinster på verksamheten. Men det är ju verksamheter som drivs av skattemedel och inget annat. Tidigare, innan diverse riskkapitalbolag la under sig dessa verksamheter så drevs de ju av och genom den gemensamma sektorn. Det skulle de naturligtvis kunna göra igen. Det är också så att de mindre och ideellt drivna företag som t.ex. etablerade sig inom skolområdet i början av den s.k. friskolereformen, men idag bara utgör en mycket liten del, naturligtvis också skulle kunna driva verksamhet utan profitmaximering. Bäckströms hysteriska utfall handlar inte om att försvara skola, vård och omsorg utan om det egna snöda vinstintresset. Ett vinstintresse som står i motsättning till både de anställda, brukarna och verksamheterna.

I en debatt med LO:s vice ordförande Tobias Baudin i Aktuellt den 15 januari pratar Bäckström också om att förslaget hotar valfriheten. Men frågan om vinst har ingenting med valfriheten att göra. Om man tycker att det är ett viktigt framsteg att det finns möjlighet att välja skola för sina barn, vårdföretag för sig själv eller omsorgsföretag för sin gamla mamma så kan denna möjlighet naturligtvis existera utan att stora globala koncerner suger ut vad de kan av gemensamma skattemedel. Personligen ser jag inte några stora fördelar med denna valfrihet. Framförallt har de bidragit till ökade orättvisor. Vårdvalet gör att det blir mer vård i områden med höginkomsttagare – det visar utvecklingen både i Stockholm och i Uppsala. Skolvalet har på liknande sätt lett till ökad segregering, något som jag tagit upp i andra blogginlägg.

LO:s förslag mottas entusiastiskt av vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt, som på sin blogg skriver:

Det är riktigt bra förslag som är mycket lika dem som vi i Vänsterpartiet har lagt. Nu står vi ännu starkare i arbetet mot vinstslöseriet. Riskkapitalbolagen och andra profitjägare ska bort ur välfärden.

Dagens Arena är däremot mer försiktiga och krassa i sin kommentar:

Förslaget om begränsning av vinster i välfärden som LO på tisdagen lade fram bär med sig en bestämd doft av kompromiss. Å ena sidan säger man sig tydligt ha satt ner foten om att vinster i välfärden nu ska begränsas. Å den andra lämnar man det upp till kommunerna själva att besluta i vilken mån vinsterna ska begränsas.

Och Daniel Suhonen skriver i AB att:

LO:s förslag innebär inget vinstförbud eller hinder för besjälade entreprenörer att i bolagsform starta upp en verksamhet. Det enda LO:s förslag innebär är att de som sätter vinst före kvalitet ska hindras. De allra flesta människor i vårt land tycker nog också att det är rimligt att det finns gränser för hur mycket av de gemensamma skattemedlen som ska få plockas ut.

LO:s förslag är i sig själv ett kompromissförslag mellan majoriteten som helt vill stoppa vinstuttag och förbjuda lagen om valfrihetssystem och de som ser fördelar med vinstvård och vinstskola. Jag har full förståelse för denna kompromiss.

Om förslaget är ett försök till en rimlig kompromiss och ett steg i rätt riktning eller ännu ett knep att lura den starka folkliga opinion som är emot vinster inom vård-skola-omsorg är en sak att diskutera framöver. Tidigare erfarenheter av luriga kompromissförslag typ ”avvecklad kärnkraft med förnuft” liksom samspelet med företagarhögern som vrålar så högt från sin kant så att det riskerar att bara bli en ”tumme” kvar* gör ju att åtminstone jag känner mig mycket misstänksam.

(*jämför med resonemanget om löntagarfonderna hos bloggaren Anders Romelsjö på Jinge.)

 

Media: DN, Arbetet, HD, Dalademokraten, KA, Dagens Arena, AB1, AB2, AB3, SvD

Arbetet

Bloggar: Anders Romelsjö/Jinge, Kaj Raving, Jonas Sjöstedt, Röda Malmö,

Läs andra bloggar om välfärden

Intressant?

Forumdag om Palestina i Uppsala

Imorgon söndag 13 januari ordnas här i Uppsala på Ungdomens Hus, Svartbäcksgatan 32, en

Forumdag om Palestina

av Ship to Gaza Uppsala, Isolera Israel och Vänsterpartiet Uppsala.

Palestina stulet

Programmet ser ut så här:

10.00- 11.00 Att växa upp under ockupation
Saeed Amireh, palestinsk aktivist från byn Ni’lin på Västbanken, berättar om sina erfarenheter från det dagliga ickevåldsliga motståndet mot ockupationen och murbygget. Hur är det att vara ung i Palestina? Hur är det att växa upp under ockupation? Vilka drömmar har de unga? Hur ser de på framtiden och vad kan förändra verkligheten?

11.15- 12.15 Situationen i Palestina- bakgrund, nutid och framtid
Anna Wester, ordförande i Palestinagrupperna, har lång erfarenhet av solidaritetsarbete med Palestina och har besökt både Västbanken och Gaza otaliga gånger. Hur påverkas palestiniernas dagliga liv av ockupationen? Hur har situationen förändrats genom åren? Och hur ser framtiden ut?

Paus för lunch- hemgjord falafel i bröd för billig peng

13.00-14.00 Bojkott, desinvestering och sanktioner
Dick Urban Vestbro är professor och aktiv i KTH:s BDS-aktionsgrupp och i Isolera Israel. Under apartheidtiden i Sydafrika var han aktiv i nätverket Isolera Sydafrika. Vilka paralleller finns mellan Israel och Sydafrika? Varför är BDS rätt sätt för att sätta press på Israel? Hur ser aktivismen ut på universiteten och vad kan vi göra mer?

14.15-15.15 Den palestinska diasporan
Samaa Sarsour, vars familj är palestinska flyktingar som var bosatta i Syrien, berättar de palestinska flyktingarnas historia. Sedan al Nakba, den stora Katastrofen, för 65 år sedan, har de flesta palestinierna varit på flykt. Idag är palestinierna världens största flyktingrupp där de flesta lever under inhumana förhållanden i Gaza, på Västbanken och i Libanon, Jordanien och Syrien. Samaa har engagerat sig för de palestinska flyktingarna i Syrien som en än gång befinner sig på flykt. Situationen i Syrien är akut och verkar inte vara nära en lösning. Hur kan vi hjälpa de nödställda?

15.15-15.45 Workshop i traditionell Palestinsk dans Dabkeh med Maria Hassoun, från Dabkehgruppen Banatfalastin

16.00-17.00 Att bryta en illegal blockad
Salamaah Abdul Karim, sitter i styrgruppen för Ship to Gaza, och reste med Estelle i somras i ett försök att bryta blockaden av Gaza. Hör hennes reseberättelse. Hur såg aktionen 2012 ut? Vilka var skillnaderna från tidigare aktioner? Blockadens konsekvenser- vilka är de? Har Ship to Gazas aktioner haft någon inverkan?

Majaddarah, en vegetarisk palestinsk rätt med ris, linser och lök finns att köpa från 16.30

17.00-18.00 Operation Pillar of Cloud – Ögonvittne från Rafah
Raed Alshaer är palestinier från Rafah på Gazaremsan. Hör hans ögonvittnesberättelse från det senaste israeliska anfallet Operation Pillar of Cloud i nov 2012, då 170 palestinier miste livet under den dryga veckan som attacken pågick.

18.15-19.15 Internationell solidaritet och ickevåld
International Solidarity Movement är ett världsomfattande nätverk av aktivister som åker till Palestina och deltar i palestiniernas ickevåldsliga motstånd mot ockupationen. Möt några av de svenska aktivister som varit på plats och hör deras ögonvittnesskildringar.

Kvällen avslutas med poesi av Martin Piano och Amer Sarsour.

Bordbord med info och försäljning: Jord och Frihet (Sjalar, olivolja och tvålar från Palestina), Ship to Gaza, Isolera Israel, ISM, Palestinagrupperna

Dessutom: Marias pysselhörna- skriv eller rita en hälsning till palestinska fångar som sitter i israeliska fängelser

Läs andra bloggar om Palestina

Intressant?

Uppsala

Centern: från traktor till Bugatti.

Med anledning av de senaste turerna kring centerpartiet och deras förslag till nytt partiprogram så skulle jag vilja puffa för ett inlägg som jag skrev för nästan exakt ett år sedan: Centern – regeringens verkliga högerparti? Jag tycker att det står sig i sin argumentation. Men frågetecknet borde nog bort.

Den handlar om det som jag tycker är en av de mest grundläggande frågorna nämligen synen på de ökande klyftorna i samhället, där den nuvarande ledningen för centern inte bara aktivt bidrar till ökade orättvisor i regeringen, utan också uttrycker sig mer osminkat än några andra delar av alliansregeringen om detta. Kanske är det som Sven-Eric Liedman skriver i Expressen att:

 Alliansen måste väl ha någon längst ut på den extrema kanten.

Det är ju bara så som de andra kan te sig normala.

Detta framgår t.ex. också tydligt när partiledaren Annie Lööf i Aktuellt häromdagen visserligen tog avstånd från sitt tidigare förslag om helt platt skatt (alltså samma procent för alla oavsett inkomst) men på samma gång både förordade minskad progressivitet genom att ta bort den statliga inkomstskatten för vissa grupper och samtidigt påstå att man vill ”prioritera skattesänkningar för de som tjänar minst”.

Claes Elfsberg ställer då den logiska frågan: ”Så du vill sänka skatten MER för de som tjänar mycket annars blir det ju inte plattare?

På detta svarar Annie Lööf med teflonaktig skicklighet och bevarat smil MEN UTAN ATT I SAK BESVARA FRÅGAN.

Media: DN1, DN2, DN3,

Expressen, Aftonbladet

Aftonbladet2

Bra blogginlägg: Annarkia, Jinges bilderblogg

Läs andra bloggar om Centern

Intressant?

Stöd mjölkbönderna!

Om man bland annat av miljö- och klimatskäl ser det som en fördel att mat produceras så nära oss konsumenter som möjligt…..

Om man tycker att det är viktigt att hela Sverige ska leva och att vi ska ha kvar några öppna landskap..….

Om man av miljö- och klimatskäl tror att det är viktigt att fler, inte färre människor arbetar i jordbruket  – 1992 var det 19 000 bönder i Sverige, idag 2012 finns det bara ca 5000 bönder kvar – med att ta fram vår mat….

Om man tycker att det är bra att det finns ”betestvång” för svenska kor….

ska man stödja de svenska mjölkbönderna och deras krav!

mjölkbonden

Hemsida: Hela Sverige ska leva!

Media: SR

Facebook: Rädda mjölkbonden

Läs andra bloggar om mjölkbönder

Intressant?

%d bloggare gillar detta: