4 grader: ”Det är aldrig för sent att göra så mycket som möjligt”.

För några dagar sedan kom Världsbanken – av alla institutioner – ut med rapporten Turn Down the Heat som varnar för att vi går mot en uppvärmning på fyra grader till sekelskiftet om det inte sker ”allvarliga politiska förändringar”.

Världsbankens ordförande Dr. Jim Yong Kim skriver i förordet till rapporten att:

 Det är min förhoppning att den här rapporten chockar oss till handling. Även för de av oss som redan förbundit sig att bekämpa klimatförändringarna, hoppas jag att det ger oss anledning att arbeta mycket mer brådskande.
Bristen på åtgärder mot klimatförändringar riskerar inte bara att göra välstånd oåtkomligt för miljontals människor i utvecklingsländerna, det hotar att rulla tillbaka decennier av hållbar utveckling.

Vi är väl medvetna om den osäkerhet som omger dessa scenarier och vi vet att olika forskare och studier är oense ibland om graden av risk. Men det faktum att sådana scenarier inte kan uteslutas är tillräckligt för att motivera att stärka nuvarande klimatpolitik. Att hitta sätt att undvika detta scenario är avgörande för samhällens hälsa och välbefinnande runt om i världen. Även om varje region i världen kommer att påverkas kommer de fattiga och mest sårbara att drabbas hårdast.

 

Man måste naturligtvis hoppas att han har rätt vad gäller chockbudskapets förmåga att framkalla handling. Uppgivenhet är det säkraste sättet för att dessa hemska framtidsscenarier för mänskligheten ska bli sanna. Jag tycker att meteorologen Pär Holmgren uttryckte detta bra i TV hos Hübinette:Det är aldrig för sent att göra så mycket som möjligt”.

Men frågan är ju vilka som framförallt är ”oss” . Vilka är vi som ska chockas till handling? Till att börja med finns det stora grupper av fattiga människor i världen som på inget vis alls bidrar till ökningen av växthusgaser. De kan varken ställas till ansvar eller krävas på någon handling. Tvärtom måste de ha hjälp från de länder som verkligen bidragit och bidrar till jordens upphettning. En del av dessa drabbade och fattiga samlades i april 2010 i Cochabamba, Bolivia för att enas i sina krav på verkliga förändringar kombinerade med rättvisa.

En rättvisevinkel på klimatfrågan på vår jord är att de som är minst skyldiga, men mest drabbade av klimatförändringarna ska kompenseras av de rika länderna. De rika länderna har också utlovat sådant stöd. Men här tycks utvecklingen inte gå åt rätt håll. Sverige har till och med sänkt sina bidrag från 1 till 0,5 miljarder år 2013. Dessutom är det, enligt en debattartikel av bland annat ärkebiskop Anders Wejryd och Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson så att:

…när vi granskar Sveriges agerande framgår det att vi inte bidragit med enda ny krona till klimatfinansieringen i fattiga länder – varenda krona har tagits från biståndsbudgeten. Detta är ett löftesbrott som gränsar till lurendrejeri gentemot fattiga människor som har rätt till ett skadestånd utöver biståndet.

Men även bland oss som lever i de rika länderna finns det stora skillnader. Rikare människor med högre konsumtion utsätter klimatet för större påfrestningar. Män påverkar klimatet mer än kvinnor. Det gäller naturligtvis generellt och inte för varje individ, men är belagt av forskning. En slutsats av det borde ju vara att åtgärder för att minska de rikas inkomster och konsumtion genom omfördelning till nyttigare ändamål är viktiga. Samtidigt är det ju så att vi alla påverkar klimatet negativt genom vårt sätt att leva, konsumera, äta, resa, bo och producera. Alla kan vi förändra saker i vår livsstil på sådana sätt som t.ex. rekommenderas på bloggen Klimatförändringen. Den stora och ökande köttkonsumtionen främst av nötkött är t.ex. ett stort problem bland annat genom att nötkreatur producerar metangas. Enligt FN utgör växthusgaser från boskap omkring 18 procent av världens utsläpp. Här kan vi alla naturligtvis tänka på hur vi kan förändra vår kost. Det senaste numret av Klimattidningen Effekt har ett stort tema om just detta med köttätandet.

Ändå är de stora förändringar som måste till förändringar av hela system för produktion, konsumtion och transporter. Sådana förändringar kan inte ske bara som summan av en mängd individuella beslut (även om de också behövs). Det måste ske (som även Världsbanken skriver) genom ”Allvarliga politiska förändringar”.

Utvecklingen går alltså för närvarande åt fel håll. Detta gäller även Sverige. Om man beräknar de utsläpp som vår livsstil och konsumtion leder till, genom import från bland annat Kina och andra utvecklingsländer, så har även Sverige ökat sina utsläpp av växthusgaser. Det behövs alltså väldiga och omfattande omställningar. Jag har väldigt svårt att tro att sådana allvarliga förändringar kan ske utan att politiken tar kommandot genom ingrepp i och mot delar av marknadssystemet, genom en kraftfull samhällelig styrning av den avgörande produktionen och transporterna. Vi kan inte heller ha det som nu med ett statligt företag – Vattenfall – som är den värsta klimatboven, som driver kolkraft i Europa och släpper ut 84 miljoner ton koldioxid. För att en verklig klimatomställning dessutom inte ska drabba de fattigaste ännu mer måste också frågor om omfördelning finnas med i omställningen. Det behövs med ett ord helt enkelt en ekosocialistisk inriktning.

Media: DN, SvD1, Svd2, AB, Tv4Nyhetsmorgon,

HD,

Effekt

Blogg: KajsaLisas blogg, Röda Malmö, Jinge , Schlaug, Supermiljöbloggen1, Supermijöbloggen2

Cogito

Intressant?

Advertisements
Lämna en kommentar

1 kommentar

  1. Jorden slår klimatrekord – under tystnad | Steigan blogger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: