De våldsamma protesterna i Mellanöstern.

Återigen har reaktionära antimuslimska provokatörer lyckats med att tillsammans med lika reaktionära ledare för fundamentalister inom islam få ut människor på gatorna för att demonstrera utanför ambassader för profetens heder. Denna gång handlar provokationen om en film på YouTube som kränker profeten. I bland annat Kairo, Jemen, Irak, Iran, Tunisien och Libyen har människor demonstrerat våldsamt utanför de amerikanska ambassaderna. I Bengazi i Libyen attackerades USA:s ambassad  av tungt beväpnad islamistisk milis och flera människor dödades, bland dem USA ambassadör Chris Stevens.

Jag läser på Jonas Sjöstedts blogg att han var personlig vän till Chris Stevens som enligt Sjöstedt var ”en kännare och vän av arabvärlden, pratade flytande arabiska och han var en mycket progressiv amerikan.”

På något sätt känns detta att en både oskyldig (till den kränkande handlingen) och dessutom progressiv amerikan dödades som en extra sorglig ironi. För i denna strid är det bara de bakåtsträvande krafterna i bägge lägren som har något att vinna. Kampen för mänsklig frigörelse i form av demokratisering och ökad social rättvisa tar inte ett enda steg framåt, tvärtom!

Att ta avstånd från denna typ av våld är både lätt och självklart. Samtidigt är det viktigt att understryka det som Per Björklund skriver i Fria Tidningen att:

för den absoluta majoriteten av troende muslimer framstår de våldsamma reaktionerna som lika obegripliga och irrationella som för sekulära västerlänningar. Sociala medier flödade över av avståndstaganden och i Libyen hölls spontana motdemonstrationer i Tripoli och Benghazi. Till och med islamistiska aktivister uttryckte frustration över att en amatörmässig film – som enligt vissa uppgifter kanske inte ens existerar – väcker större reaktioner än de dagliga rapporterna om nya massakrer i Syrien.

Detta understryks i en artikel i Los Angeles Times den 12 september som återger några syriska twittrares åsikter:

The only thing that seems to mobilize the Arab street is a movie, a cartoon or an insult, but not the pool of blood in Syria,

Syrians are quite pissed off at those who protested the Mohammad movie and not Assad’s shelling of mosques.”

You killed an American Ambassador for a silly film but people are dying on the streets, women are being raped, Palestine is gone.

Men det finns också några andra saker som man kan fundera over:

  1. Varje gång som medborgare från USA eller Europa dör så blir den måttstock för olika människors värde som används så uppenbar. Framförallt är detta tydligt i USA.  Glenn Greenwald skriver mycket bra om detta i Guardian 12 september:

 Det är svårt att inte lägga märke till, och störas av de vitt skilda reaktionerna när oskyldiga amerikaner dödas, i motsats till när det är amerikaner som utför dödandet av oskyldiga. All ilska och fördömanden av dessa mord i Benghazi är fullt motiverade, men man skulle önska att åtminstone en bråkdel av detta raseri skulle uttryckas när USA dödar oskyldiga män, kvinnor och barn i den muslimska världen, som det ofta gör. Istället ignoreras dessa dödsfall, eller i bästa fall motiveras de med amoraliska byråkratiska fraser (”collateral damage”) eller självrättfärdigande klichéer (”krig är helvete”), som amerikanerna har utbildats i att recitera.
Det är förståeligt att det meningslösa dödandet av en ambassadör är större nyheter än det meningslösa dödandet av en okänd, obskyr yemenitiska eller några pakistanska barn. Men det är allt annat än förståeligt att betrakta det förra som mer tragiskt än det senare. Samtidigt går det inte att förneka att samma människor som idag mest högljutt fördömer morden i Benghazi är snabba och ivriga att hitta motiveringar när dödandet av oskyldiga görs av den egna regeringen, i stället för att riktas mot den.

2. Vilka är då skyldiga till våldet? Vilka som står bakom provokationen tycks ännu inte helt klart, även om det pratas om kristna kopter i USA. Jan Hjärpe skriver på Newsmill om hur dessa provokationer mot islam leder och kommer att leda till våld.  När det gäller vilka grupper som står bakom våldet mot de amerikanska ambassaderna har det talats om salafister. Oavsett detta så växer våldet ur en viss tankevärld.  Den propaganda för reaktionära tolkningar av Islam som sprids i den här delen av världen via tv-kanaler, välgörenhetsorganisationer och moskéer och de ledare som upprätthåller ideologin har naturligtvis ett stort ansvar. Men utan pengar skulle inte denna propaganda vara lika effektiv. För dessa pengar står USA:s allierade SaudiaArabien. Precis som i fallet med talibanerna som USA en gång i tiden stödde mot ryssarna i Afghanistan så tycks det Frankensteinska monstret idag åter vändas mot USA självt.

3. Har USA någon ytterligare skuld till det som sker?Ja det tror jag definitivt att man kan hävda. USA har sedan decennier backat upp flera av de diktaturer som folken nu reser sig mot. Man har hela tiden stöttat och försvarat Israel övergrepp mot det palestinska folket. Man har angripit och intervenerat i Afghanistan och Irak och bedriver luftkrig med förarlösa plan, s.k. drönare, i Pakistan, Somalia och Jemen. Naturligtvis finns det på grund av detta en stor motvilja mot USA som kan utnyttjas av olika krafter, idag framförallt olika typer av religiösa extremister. Nathalie Besér skriver om detta på SVTDebatt 13 september att ”Ilskan mot USA, även i Libyen som är arabvärldens mest proamerikanska land, ligger hela tiden under ytan.”

 

Media:  Aftonbladet 1, Aftonbladet 2 ,

Aftonbladet3

Fria tidningen

SvD1, SvD2, Expressen, DN

Bloggat: Jonas Sjöstedt, Från Kairo till världen, Röda Malmö, Annarkia

 

Intressant?

Advertisements
Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: