Nej till vinst i välfärden.

En rapport och ett inlägg av Göran Kärrman.

I lördags demonstrerade drygt 400 postarbetare i Stockholm mot den ökade hetsen i arbetet och den ökande otryggheten i anställningarna, frampressade av en post-ledning – som på regeringens initiativ – förbereder en privatisering och börsintroduktion av Posten. En av huvudtalarna på mötet som föregick demonstrationen heter Gunnar Westin, brevbärare på Söder men också den som kanske mer än någon annan drivit på försvaret av Postarbetarnas sak. Gunnar Westin är också en av undertecknarna av den budkavle för Välfärd utan Vinst som publicerades i Aftonbladet samma dag, undertecknad av, förutom Gunnar Westin,  bland annat Göran Greider, Sven Wollter, den f.d. S-riksdagsmannen Bengt Silfverstrand, bilarbetaren Jan-Olov Carlsson, fackordförande på Volvo Lastvagnar i Umeå och Läkerolarbetarnas fackliga företrädare Wellington Ikuobase och Mario Izquierda.
Publicerandet av budkavlen gav omedelbart upphov till en omfattande debatt på Aftonbladets nätupplaga, där den borgerliga kommentatorn Stig-Björn Ljunggren (som kallar sig socialdemokrat för att göra sig mer intressant) drog en lans för rätten till att profitera på barn, gamla och sjuka bland annat genom att hetsa mot ”trotskister” på ett sätt som många renläriga stalinister skulle gilla.
Bengt Silfverstrand svarade i en kommentar till nätverket Välfärd utan Vinst:

Kamrater i kampen mot vinster i välfärden! Jag har förstås noterat att jag av några socialdemokrater kritiserats för att jag lierat mig med avgrundsvänstern.  Låt mig klart deklarera att jag tar synnerligen lätt på dessa anklagelser.  Jag möter dagligen socialdemokrater ute i våra föreningar och folk på gator och torg som uppmärksammade och gladdes åt inslaget i TV 4 i söndags.  Vi har ett starkt stöd för vår sak bland allmänheten inkluderande det socialdemokratiska fotfolket.  Jag hoppas och utgår därför ifrån att vi även framöver ska kunna kämpa sida vid sida i kampen för att få bort månglarna ur välfärdsverksamheterna.”

På söndagen den 27 maj antog dessutom LO-kongressen, i strid mot ledningens vilja, en motion från Handels som kräver ett slut på privata vinster inom vård, skola och omsorg. Och idag, den 28 maj, anordnade Kommunal i Stockholms län, en demonstration på Sergels Torg som krävde samma sak och där en av talarna var Ann-Margreth Livh, vänsterpartistiskt oppositionsborgarråd i Stockholm och även hon en av undertecknarna av budkavlen.

Kommunals demonstration i Stockholm

Även om antalet demonstranter fortfarande räknas i hundratals snarare än tusentals, är det tydligt att frågan om privatiseringarna av och profiteringen på den offentliga välfärden blir allt hetare. Även på Miljöpartiets kongress visade det sig att en stor minoritet av delegaterna ville förbjuda privata vinster (här handlade debatten främst om skolan, där Mp har varit drivande i privatiseringen). Samtidigt visar opinionsundersökningarna att uppemot 80 procent av svenskarna är emot att privata bolag profiterar på välfärdssektorn.
Trycket ökar nu också på den socialdemokratiska partiledningen som förklarat sig vara för privata vinster inom välfärden, möjligen med brasklappen att vinsterna inte får föras ut till skatteparadis.

Den rörelse till försvar för en generell välfärd och mot privatiseringarna som legat och grott under en längre tid verkar alltmer få konturerna av en brett förankrad motståndsrörelse, som inte bara tar striden mot högerregeringens osminkade utförsäljningspolitik, utan också sätter press på den socialdemokratiska ledningen att dra undan sitt stöd för privatiseringarna av välfärden. Det är en rörelse som förtjänas allt stöd!

Skriv på budkavlen själv!

intressant

Loreen – en bra vinnare på mer än ett sätt.

I lördags vann artisten Loreen (Lorine Zineb Noka Talhaoui) finaleniden europeiskaschlagertävlingen i Baku, Azerbadjan. Jag kan säga direkt att schlagermusik inte är min grej. Under lördagen och söndagen pågick till exempel den underbara Kulturernas karneval här i Uppsala, med en massa olika slags musik som berörde mig mer. Jag kan inte heller säga att jag förstår det här med att tävla i musik. Men liksom några miljoner andra tittar jag ändå ibland på schlager-evenemanget. Så även i lördags. Och Loreen gjorde ett intryck som jag inte minns att någon annan schlagervinnare gjort på mig.

Det jag gillade mest med Loreens framträdande var faktiskt hennes scenkonst som jag tyckte avvek på ett spännande sätt från det mesta av övriga artisters strömlinjeformade rörelsescheman. Enligt en artikel i DN har hon inspirerats här av sina föräldrars berbiska kultur.

Men mest glad över att hon vann blir jag när jag hör henne uttala sig om kultur, mångfald eller mänskliga rättigheter i den nämnda DN-artikeln , på nyheterna eller i en intervju med henne i Agenda (fyra minuter in i programmet) och i hennes stöd till organisationen Kvinna till kvinna som stöder kvinnors självorganisering i konfliktområden och ser jämställdhet, hållbar fred och utveckling som oskiljaktiga . Hon framstår som en både klok, engagerad och vältalig människa. Hon talar på ett bra sätt om mänskliga rättigheter samtidigt som hon inte gör misstaget att uttala stöd för de politiska ledarna inom Azerbadjans opposition. För som hon säger, dem vet hon inte så mycket om.

Sen har tydligen SD-politikern Björn Söder uttryckt sitt missnöje på Facebook/Twitter över Loreens vinst med en ganska förutsägbar kommentar om hennes bristande ”svenskhet”. När han sedan tagit bort denna kommentar från nätet är hans förklaring till media däremot mer intressant. Där säger han nämligen att han:

….tycker jag att det är tråkigt att det numera är ovanligt att bidragen framförs på ländernas egna språk och att tävlingens tidigare funktion som förmedlare av Europas kulturella och språkliga mångfald därmed till stor del har gått förlorad.

En SD:are som talar FÖR kulturell och språklig mångfald alltså. Men det gäller väl bara i Europa och inte inom nationsgränserna?

Media: Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet, Magasinet Novell

Bloggat: Min lilla åsikt, nysyner, vk-bloggen, Jinge1, Jinge2Annarkia.

intressant

Bloggkartan

Idag avgörs ödet för arbetarna vid Läkerols fabrik i Gävle.

Igår var jag på ett möte på ABF här i Uppsala och lyssnade på två fackliga ledare från fackklubben, Livs, på Läkerols fabrik i grannstaden Gävle. Det var Wellington och Mario som berättade inte bara om deras kamp mot nedläggning av fabriken i Gävle utan också en hel del om deras fackliga arbete. När jag tar del av deras berättelse tänker jag att det inte är någon tillfällighet att just den här fackklubben kämpar mot hotet om flytt/nedläggning.

Både Wellington och Mario är också politiskt engagerade. Den ena socialdemokrat och den andre vänsterpartist, en politisk skillnad som inte tycks utgöra något problem i den lokala kampen. Den bild jag får av Mario och Wellington är två mycket kunniga och stridbara fackliga ledare med mångårig erfarenhet av att slåss för medlemmarnas intressen. Ledare som är nära medlemmarna, lyssnar och hela tiden kämpar för att upprätthålla både enigheten i kollektivet och demokratin i klubben. Mario sa om Wellington att han pratar med (och lyssnar på) alla. Och när Wellington berättade om kontakten med alla olika sorters medlemmar så kändes också en stor värme. Tyvärr kunde de bägge också ge exempel från tidigare på ett minst sagt bristfälligt stöd från fackliga ombudsmän som varit villiga att acceptera dåliga uppgörelser som klubben motsatt sig. Wellington kommenterade det bland annat ungefär så här: ”Jag är ju vald och står till ansvar inför medlemmarna, men ombudsmannen han är anställd.”

Att Wellington och Mario var väl insatta i lagar, avtal och paragrafer blev man övertygad om. Men ändå var de inte några stelbenta paragrafryttare. Ett exempel på det var t.ex. att man dragit med unga sommarjobbare på fackmötena trots att de inte var medlemmar i facket och utan att kräva av dessa ungdomar under 20 att de måste gå med.

När det gäller den aktuella striden berättade de att de i sin opinionsbildning försökt knyta an till Gävle som ort och bygga band med andra inom livsmedelsbranschen (”nu är det vi, nästa gång kan det vara ni”). Tyvärr var det samtidigt så att kommunen mer var intresserad av tomten som fabriken ligger på för att bygga bostäder än av att stödja arbetarnas kamp för sina jobb. Vi fick också exempel på stelheten och den bristande stridsviljan inom fackföreningsrörelsen på högre nivåer.

De berättade också att avgörandet om fabrikens framtid förmodligen tas vid ett möte i Stockholm idag fredag den 25 maj. Mario sa om detta att ”Vi ska inte tro att demonstrationer och manifestationer räcker”. Däremot tyckte de bägge oavsett utgången av striden att det var väldigt viktigt att visa ett exempel, att stå upp och kämpa. Han tog exemplet med nedläggningen av Eriksson i Gävle för två år sedan då 1100 blev av med sina jobb utan att facket eller någon kämpade emot. ”Hade de gjort som vi då, så kanske inte Läkerol hade vågat att försöka lägga ner.”  Själv kommer jag att tänka på exemplet SAAB, där mitt intryck är att man mest verkade hoppades på ingripande från olika kapitalgrupper.

Wellington betonade också att ifall det blir beslut om nedläggning så ska de se till att det kostar för företaget. Man måste kräva att företaget tar samhällsansvar. Det gäller t.ex. kostnader för avgångsvederlag för dem över 60 år, utbildning eller hjälp med att gå vidare till andra jobb.

För övrigt demonstrerar ena annan arbetargrupp i Stockholm i morgon lördag. Det är brevbärarna och sorterarna som demonstrerar mot nedskärningar, underbemanning och otrygga anställningar. Dit kommer även folk från posten i Uppsala att åka. Samling vid Slussen kl. 13:00 (Södermalsmstorg)

Bloggat:  Wellington Ikuobase, Jonas Sjöstedt, Francesblogg, Löntagarbloggen

Media:  Arbetarbladet,  Arbetet,  Mål och medel.

 intressant

Läkerolarbetare i Uppsala

För övigt kommer Fackombuden från nedlägginshotade Läkerolfabriken i Gävle till ett möte på ABF i Uppsala, Bredgränd 14, kl. 18:30 på torsdag. Lyssna på deras erfarenheter. Sprid solidariteten.

intressant

Läkerolarbetarna demonstrerade.

Den 17 maj var det demonstration i Stockholm. Det var arbetarna från Läkerolfabriken i Gävle som tillsammans med andra protesterade mot beslutet om nedläggning av deras arbetsplats . Här är en kort rapport från denna viktiga demonstration av Göran Kärrman.

Målet för demonstrationen var riskkapitalbolaget Nordic Capitals kontor i Stockholm. Cloetta som äger Läkerolfabriken ägs nämligen av detta riskkapitalbolag.

Det var inte någon stor demonstration, och större delen av arbetarrörelsens organisationer saknades, men kampandan var hög.

Förhoppningsvis är heller inte sista ordet sagt i kampen om Läkerolfabriken i Gävle. Det beslutsamma motståndet från arbetarna och inte minst den strejk som omedelbart öppnade porten för den av företaget utelåste fakföreningsordföranden Wellington Ikuobase, är redan ett stort problem för Cloettas företagsledning.  Redan börjar företaget tala om att ”varumärket” skadats genom arbetarnas motstånd. Och det faktum att fabriken går med vinst underlättar inte riskkapiatalisternas ”pedagogiska problem” med att motivera nedläggningen.

Möjligen kan Läkerolarbetarnas fortsatta kamp väcka åtminstone en del av arbetarrörelsen och den politiska vänstern. Vi kan i alla fall hoppas.

Göran Kärrman

intressant

Boken om Ship to Gaza

Jag köpte nyss en bok av min vän Suhair. Den heter ”Ship to Gaza : bakgrunden, resan, framtiden” och är utgiven på  Leopard förlag.

Gaza, det är den lilla strandremsa mellan Medelhavet och Negeveöknen som bara är en fjärdedel av Öland till ytan, men där det bor 1,5 miljoner människor. Området ockuperades av Israel 1967. Osloavtalet från 1993 innebar att Israel drog sig tillbaka och lämnade administrationen åt en nyskapad palestinsk myndighet samtidigt som man behöll kontrollen över bosättningar, militära områden och vägarna där emellan. Sedan Hamas tog över kontrollen över området 2007 har Israel och Egypten stängt gränserna till Gaza. Man har upprättat en blockad som både gäller gods och rätten för människor inne i Gaza att röra sig fritt. Det finns de som  har kallat Gaza för världens största utomhusfängelse.

Det är nu snart två år sedan som Ship to Gaza/Frihetsflottan försökte bryta blockaden mot Gaza genom att segla med förnödenheter till de instängda palestinierna. Boken berättar genom olika deltagare om vad som hände då liksom hur man byggde upp rörelsen. Boken ger också bakgrundsfakta om Palestina och Gaza samt reflektioner av personer som t.ex. Uri Avnery, Mattias Gardell eller Robert Fisk.

Det är en både viktig, läsvärd och faktiskt lättläst bok, som jag rekommenderar. Köp/beställ, läs.

Intressant

En annan bloggare med bra lästips om Palestina: Röda Malmö

Grekland: nej till orättfärdiga låneskulder och svältkurer.

Att livet för de flesta greker blivit mycket hårt de senaste åren, har nog de flesta förstått. Det handlar bland annat om en arbetslöshet som dubblerats från 9 till 18 procent, en ungdomsarbetslöshet på 40 procent, lönesänkningar på 30 procent för offentligt anställda, kraftiga nedskärningar och sammanbrott inom vård och omsorg samt ökad öppen fattigdom och misär.

Den nyliberala ideologen Johan Norberg – som inte förnekar den svåra situationen för grekerna – skrev den 14 maj en artikel i Expressen med titeln ”Skyll inte krisen på nyliberalismen” . Artikeln handlar om situationen i Grekland och polemiserar mot en tidigare artikel av Kajsa Ekis Ekman. Att Norberg rycker ut till nyliberalismens försvar är inte förvånande, men som Kajsa Ekis Ekman svarar i en kort replik, så är kanske inte tillfället så väl valt:

I Johan Norbergs värld är det som vanligt: alla problem beror på staten och kan lösas genom att man låter kapitalismen löpa amok. Det är obetalbart att han fortfarande predikar detta lika glatt efter finans­kraschen! Känns det inte lite som att agitera för kärnkraft i Fukushima?

Man kan verkligen hålla med om att det borde vara svårare att torgföra de nyliberala idéerna nu. Men samtidigt är det denna verklighetsbeskrivning som fortfarande dominerar hos borgerliga ledarsidor och stormedias journalister. I UNT kan vi läsa på ledarplats att det grekiska folket inte tar ansvar genom sitt sätt att rösta och bilden av de lata och slösaktiga grekerna har inte heller försvunnit från media. Det är också den bild av verkligheten som Johan Norberg ger:

Det var inte en svältkur som inledde krisen. Svält­kuren var resultatet. Det började tvärtom med att den grekiska staten badade i pengar efter att euromedlemskapet sänkt räntorna, och slösade bort dem på offentlig konsumtion, skrytprojekt och korruption. Under det första decenniet med euron höjdes lönerna med 34 procent, utan att produktiviteten ökade och de offentliga utgifterna expanderade med mer än 6 procent per år.

Bilden av för låg arbetsinsats och för höga välfärdskostnader har spridits länge av media. Jag tror inte att den är sann. Visst har det slösats, men inte med pengar till välfärd. Däremot med enorma utgifter för polis och militär. Och visst är korruptionen och skattesmitningen ett problem. Det är en avgörande orsak till att statens intäkter varit för låga. Men i Grekland såväl som i Sverige eller vilket land som helst så är de stora smitarna de allra rikaste inte de vanliga löntagarna. Men det är de som är minst skyldiga som nu drabbas och drabbas värst. Dessa vanliga grekiska löntagare arbetar hårt, ja ofta hårdare och under sämre förhållanden än många andra folk i Europa och deras förmåner är inte alls så som det framställs i många vandringsmyter som förs vidare av höga ministrar både i Sverige och i andra länder.

T.ex. var veckoarbetstiden i Grekland 41,3 timmar 2010, den faktiska pensionsåldern för män 61,9 år (genomsnitt i Euroländerna: 61,5 år) och för kvinnor 59,6 år (jämfört med 60,4 år).

Om man ser på siffror över antal anställda inom offentlig sektor så ligger Grekland mycket lågt bland OECD-länderna, bara 7,9 procent av alla anställda jämfört med snittet i OECD på 15 procent.

Däremot har Grekland väldigt höga militärutgifter. År 2010 låg de på 3,1 procent av BNP, vilket kan jämföras med andra länder i Europa som t.ex. Spanien (1,1 procent), Portugal (2,2 procent), Italien (1,8 procent), Frankrike (2,3 procent), Tyskland (1,4 procent) eller Storbritannien (2,6 procent). En intressant ”detalj” i det sammanhanget är att 35 procent av vapnen som köptes in kom från Tyskland och 23 procent från Frankrike.

En annan förklaring till underskotten i statskassan är så som jag förstått det kapitalflykten. En beräkning säger att de rika i Grekland t.ex. har mer än 200 miljarder euro på schweiziska bankkonton. Och den nuvarande krisen driver ännu fler rika t.ex. att investera i fastigheter i London istället för i det egna landet. Grekiska köpare stod för 2,63 procent av de exklusiva fastighetsköpen i London hittills under året.

 Ska det grekiska folket tvingas att fortsätta svältkuren för att betala av på statsskulden? Nej, det anser jag inte. För det första är åtgärderna helt orättfärdiga, de slår mycket orättvist och ondskefullt. För det andra drabbas inte de skyldiga och för det tredje kommer de inte att lösa krisen utan bara förvärra den. Skyldiga till skulderna är landets rika tillsammans med korrumperade politiker och giriga banker. Större delen av pengarna går till räntor på statsskulden. Som Per Björklund skriver i en mycket intressant artikel i Fria Tidningen:

Enligt den senaste överenskommelsen med IMF och EU i februari går pengarna till ett särskilt konto varifrån de bara betalas ut i omgångar i takt med att grekiska statsobligationer förfaller till betalning. Syftet är att garantera att banker och privata institutioner som lånat ut pengar till Grekland får betalt först – oavsett vem som sitter vid makten i Aten. Av de 4,2 miljarder euro som betalades ut till Grekland den 10 maj gick 3,3 miljarder till att betala av tidigare lån från Europeiska Centralbanken.

Även om ”svältekonomerna” fortfarande tycks dominera debatten så börjar det också höras röster från olika ekonomer som ifrågasätter åtstramningspolitiken, som t.ex. nobelpristagaren Paul Krugman eller Stefan de Vylder .

Det grekiska folket behöver verkligen en annan politik: en politik som beskattar de rika och stoppar skattesmitandet och korruptionen och samtidigt skär ner i de vansinniga militärutgifterna och genomför en avskrivning av skulderna.

En annan intressant artikel ser jag just nu i den radikala tidskriften Röda Rummet. Det är en jämförelse med upproret i Argentina 2001:

Upproret ledde till att alla betalningar på statsskulden omedelbart stoppades. Landet bröt i praktiken med det internationella finanssystemet och – efter ett par år – uppnåddes en rekordhög ekonomisk tillväxt, som kommit att gynna landets fattiga befolkning och lyft miljoner människor ur den extrema fattigdom man pressats ned i.

 Det är ett både tankeväckande och hoppingivande perspektiv på krisen.

Media:  SvD, Aftonbladet 1, Aftonbladet 2 , DN

Bloggat:   SvenssonJonas WikströmJinge, Kildén&Åsman, Jonas Sjöstedt

Intressant

Den globala uppvärmningen är inte en förutsägelse. Den händer nu.

Oljesand är en trög form av petroleum som finns i stora fyndigheter under den kanadensiska urskogen. Utvinningen innebär kolossala utsläpp av koldioxid, enligt Greenpeace tretton gånger så mycket som traditionell olja. Dessutom hotar utvinningen vattenreserver och djurliv.

Den nordamerikanska miljörörelsen har samlats i organisationen Tar Sands Action som samlar till motstånd mot detta. Bland de mer kända personer som engagerat sig i detta finns den kände klimatforskaren och chefen för NASA:s rymdforskningsinstitut James Hansen. Han menar att det vore en katastrof om oljesanden exploateras. I en artikel i New York Times den 10 maj skriver han bland annat:

Den globala uppvärmningen är inte en förutsägelse. Den håller på och händer nu. Det är därför jag var så orolig av att läsa en intervju med president Obama i Rolling Stone där han sade att Kanada skulle utnyttja oljan i sina stora oljesandreserver oavsett vad vi gör.

Hansen fortsätter med att beskriva hur hela vår civilisation är i fara. Men tillägger att det är på lång sikt:

Men på kort sikt, kommer saker och ting att vara illa nog. Under de kommande årtiondena kommer västra USA och den halvtorra regionen från North Dakota till Texas utveckla semi-permanent torka, som när det kommer regn leder till extrema händelser med kraftiga översvämningar. De ekonomiska förlusterna skulle vara oöverskådliga. Allt större del av Mellanvästern skulle förvandlas till öken (”dust bowl”). Kaliforniens Central Valley skulle inte längre kunna bevattnas. Livsmedelspriserna kommer att stiga till oanade nivåer.
Om detta låter apokalyptiskt, så är det för att det är det.
Extremt varma somrar har ökat markant. Vi kan säga med stor säkerhet att de senaste värmeböljorna i Texas och Ryssland, och en i Europa 2003, som dödade tiotusentals, inte är naturliga händelser – de har orsakats av den av människan orsakade klimatförändringen.
Detta är inte ett resultat av naturliga variationer, som vissa hävdar. Jorden är för närvarande i den del av den långsiktiga cykel där temperaturen normalt skulle bli kyligare. Men den ökar – och det är för att vi tvingar den med högre med fossila bränslen.
Vetenskapens uppfattning om situationen är klar – det är dags för politikerna att följa efter.

Media: DN, SvD

Bloggat: Fogelqvist, Warlenius, Supermiljöbloggen

Intressant

Använd soptunnan istället för frysen Anders Borg!

Att smita från skatten genom så kallad skatteplanering har alltmer blivit en jätteindustri i sig själv, där man tänjer lagen till bristningsgränsen.

De rika människor av kött och blod som ägnar sig åt denna verksamhet brukar gömmas bakom anonyma namn som ”marknaden” eller mer trivsamma som ”näringslivsprofiler”. När vi nås av skamlösheten hos dessa rika som vill ha mer och mer utan begränsning, samtidigt som de vill att vi andra begränsar oss och som både behöver och vill ha fungerande infrastruktur, utbildad arbetskraft och ett fungerande samhälle men inte vill bidra med ett öre i skatt, då blir de flesta av oss andra upprörda, oavsett vilka åsikter eller partisympatier vi har. Finansminister Borg som ju inte är någon politisk dumskalle brukar då göra en del ”markeringar” mot detta, så att det låter som att regeringen kommer begränsa girigheten. I praktiken har det däremot inte blivit mycket. Den snabbhet och kraft med vilken man river välfärden, privatiserar eller jagar sjuka och arbetslösa saknas helt här när det gäller att ingripa mot de stora fiskarna. Men för en tid sedan kom ett förslag om skärpta regler för att minska ”aggressiv skatteplanering” – en smitning som enligt Borg innebär förluster för staten på 6,3 miljarder kr per år. Trots protester från s.k. näringslivsprofiler ska det tydligen genomföras till nästa år. Vi får väl se hur det blir med den saken. Men förmodligen blev även detta lilla förslag till ingrepp alltför ansträngande för relationerna med de rika.  Därför kom Borg  med ett nytt förslag som innebar minskad skatt för ungefär 200 riskkapitalister, eller som det heter ”för vissa delägare i riskkapitalfonder”. För inkomster av kapital över 5 miljoner kr om året skulle skatten sänkas rejält. Intressant är också att enligt Dagens Industri har en lobbyorganisation som heter Svenska riskkapitalföreningen haft inflytande över förslaget och dessutom anlitat en expert som tidigare var anställd på just Anders Borgs Finansdepartement.

Idag meddelar Anders Borg att förslaget inte dras tillbaka utan ”läggs i frysen”. Det som läggs i frysen brukar de flesta förr eller senare plocka fram. Man kan därför undra om formuleringen är en tillfällighet eller om förslaget kommer att dyka upp igen. Soptunnan skulle kännas som en bättre plats.

Media: Dagens industri 1, Dagens industri 2, SvD, LO-bloggen, DN, Expressen

Intressant

Folken har röstat, men en annan röst är fortfarande starkare.

Det har varit val i Frankrike och Grekland. I det franska presidentvalet vann socialdemokraten Hollande. I Grekland stärktes vänstern till vänster om socialdemokratin (Pasok) och till höger om högern (Ny demokrati).

Hollande har uttryckt att besparingar inte längre kan vara ”det enda alternativet” och att de ”inte är oundvikliga”. Det är ju formuleringar som säkert är ett sätt att möta väljarnas förväntningar men inte någon direkt garanti mot nedskärningspolitiken. Vilken regering som blir ett resultat av det grekiska valet vet vi inte ännu, men helt klart är att här är förhoppningarna på ett stopp för de drastiska nedskärningarna av löner och välfärd ännu högre. Folk har helt enkelt i stora skaror lämnat de traditionella partierna.

Samtidigt som breda lager av folken i Frankrike och Grekland röstat i protest hörs andra röster som haft och fortfarande har så mycket större tyngd än den demokratiska rösträtten: finanskapitalets röster. Dessa grupper som berikat sig samtidigt som de flesta fått det sämre och som drivit på de orättvisa nedskärningar och kallar dem för ”reformer”, känner sig missnöjda med valresultaten. I tidningen Privata Affärer citerar man Commerzbank som säger att:

Det allmänna sentimentet på finansmarknaderna på måndagen är negativt, och
nyhetsflödet har till stor del präglats av de franska och grekiska valen under
helgen.

Valresultaten i Grekland och Frankrike är bevis på att folket inte är
villigt att betala för de kraftfulla besparingsåtgärderna. Vi kan få se ett nytt
bakslag sent i maj när Irland håller sin folkomröstning.

Marito Ueda vid FX Prime i Tokya anser på samma sätt enligt SvD att besparingsåtgärderna ”är kruxet för att lösa Europas skuldproblem” men att vad som är ”gemensamt för valen i både Grekland och Frankrike är att folk inte känner sig tillfreds”.

Här och just på denna punkt talar den ekonomiska makten sanning. Folk känner sig inte tillfreds med de hårda besparingsåtgärderna – dessa omfördelningar för ökad orättvisa som finansklassen ser som ”kruxet” . Men ännu når inte demokratin in i bankpalatsen och finansbolagens styrelserum. Tills dess hotar många bakslag och besvikelser de folkliga protesterna.

(Tillagt 9 maj: Läs  en artikel av Kajsa Ekis Ekman (alltid välformulerad och klok) i DN)

Media:  Expressen, SvD, DN1, DN2, Dagens Industri.

Bloggat: Schlaug, Svensson, Kilden&Åsman, annarkia.

intressant

%d bloggare gillar detta: